Ipse Cogita!

 

Visst går det att förbättra svenska läkares effektiva tid med patienter. Men det är inte alltid så lätt när man inte alltid vill. Det finns till och med folk som tycker att mer folk till vården är lösningen på alla problem (icke sant för det mesta). Det finns till yttermera visso de som säger att de inte vill omorganisera heller. Hur det skall gå ihop vet i tusan.

 

Kort sagt vimlar det av en massa besserwissrar som tror sig veta hur den här slipstenen skall dras. Egentligen är det inte så svårt, om nu inte doktorerna far till Norge och jobbar alltför mycket. En enkel fras hjälper till:

 

Gör rätt sak, på rätt plats, i rätt tid, i rätt ordning med rätt resursinsats och med rätt kvalitet och lägg till att varje person skall göra det man är bäst på och kan.

 

Doktorer skall vara doktorer dels för att de är de enda som kan vara det, dels för att det finns annat folk som är bättre på annat.

 

Det är bara att sätta igång. Jag har jobbat med det här i många år och vet att det går, utan att anställa nytt folk. Men ett litet exempel kan visa på hur knepigt det kan vara innan alla fattat galoppen.

 

En läkare, synnerligen kompetent, blev chev över en klinik. Jag frågade hur han skulle fördela sin tid som chef (chef för mig är en viktig person som ledare och är ett yrke på fulltid). Inga problem sa vederbörande, jag skall operera, forska och sen chefa när tid gives.

 

Det är bland annat sånt man måste rätta till. Tidsbrist finns inte, vi har den tid vi har, allihop. Gör något vettigt av den.