Inte för att jag bryr mig men ...
En nybliven svenska har givit Sverige en guldpeng. Det var trevligt men inte känns det som när Klüften var i farten, det kändes liksom mera svenskt. Abeba är en import från främmande land som inte ens bor i landet och har så klart inte lärt sig svenska heller. Lite malplacerat att drapera sig i en svensk flagga med den bakgrunden.
Det blir nog så när folk snurrar runt i världen och byter nationaliteter hej vilt. Nya tider således. Som en av de få i vårt land som kollar på världens största publiktävling, Tour de France, så tycker jag att deras modell är suverän. Här finns det lag med lite fräcka namn som besätts med utövare från hela klotet i stort sett. All nationalism lyser med sin frånvaro; här gäller individen och laget, skit samma var deltagarna hör hemma nationellt.
Sen blir det här rent dumt: "Abeba Aregawi gjorde det ingen i ett blågult linne gjort sedan Henry Eriksson vann 1.500 meter vid OS i London. Och det var 65 år sedan." (DN). Henry Eriksson tränade nog i Sverige, levde i Sverige emedan Abeba knappt har satt sin fot här. Viss skillnad tycker jag nog det är.
Sen gillar hon inte homosexuella heller, det hade något med hennes tro att göra. För det uttalandet fick hon inte mycket skäll. Inte tillnärmelsevis så mycket som hon som hoppar stav fick, hon fick rejält på tafsen. Vadan denna skillnad?
Nåja, vinterveden är huggen, fraktad och staplad och det får jag vara nöjd med.
Kommentarer
Trackback
