Det kan bli riktigt, riktigt farligt

 
När nu USA, för vilken gång i ordningen vet jag inte, tar på sig rollen som världsfredsbevarare så finns det anledning att oroa sig; speciellt när det gäller Syrien. Missförstå mig rätt, jag gillar USA men inte ett USA under ledning av en megabluff som nuvarande president. En president som dessutom måste ha någon form av rekord att åka på semester stup i kvarten. Den mannen kör USA i botten inom de flesta områden såsom klimatpolitiken, övervakningshysterin, historielösheten med mera i all oändlighet.
 
Och Syrien är inte Afghanistan. Internt vimlar det av olika falanger alla ytterst väl beväpnade och ingen synes gilla någon. Lägg därtill Israel, Irak, Iran, Libanon med flera länder. Till listan skall också läggas Turkiet som mycket väl kan bli indraget i konflikterna framöver. Ryssland sitter väl inte heller och mumlar i skägget precis.
 
Jag är övertygad om att om USA, starkt påhejat av EU och andra stollar, skulle försöka sig på en militär lösning så hamnar vi i en situation som kan tutta fyr på hela området och vidare till oss i Europa. Nu pratar vi om risken för krig, ett stort sådant. Ett "krig" pågår redan i många länder och det handlar om islamisternas krav på specialbehandling i olika frågor. Några få står emot men det luckras upp i kanterna.
 
En domare i Storbritannien röt till och sa som det var (en kvinna ville vittna iförd burka!) — vårt juridiska system står över din religion. Heder åt den mannen.
 
 
 
I Sverige verkar det nästintill omöjligt att hitta folk som inte stöttar rebellerna (vilka de nu är). Men i vårt land orkar vi inte sätta oss in i den stora problematiken och det gäller både politiker och journalister.
 
Att svenska försvaret i princip är utraderat verkar inte bekymra politikerna heller vilket tydligt visar att våra politiska företrädare lever i la-la-land.
 
Men det är klart, här rörs det upp både himmel och jord för en liten konflikt på arbetsförmedlingen. En liten fjuttbrasa kan således svenska politiker hantera men en rejäl storbrand blundar man för och stoppar huvudet i sanden. Där nere ser man ingenting. Det enda man kommer att se är svenska journalister i samma sandhål.
 
Sånt löser inga konflikter.
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0