Typiskt skolan!
Självklart ställer det till bekymmer om man går ut med något så dumt som superlärare. Beteckningen faller platt till marken mest för att det ger ett löjets skimmer — superlärare finns inte. Möjligtvis finns det lärare som super men det är en annan sak. För övrigt har de väl en alldeles egen dryck.
Annars är tanken god, att utvärdera sin insats är av största betydelse inte minst när man har med människor att göra. Själv har jag jobbat många år med psykiatrin, omsorgsverksamhet och olika sjukhus och liknande verksamheter. Att inte ha handledning inom dessa verksamheter skulle nog klassas som tjänstefel. Det är inte bara bra, det är nödvändigt och kvaliteten höjs successivt.
Men nu har vi att göra med en yrkesgrupp som lever ett eget litet liv. De flesta har väl börjat i skolan vid sex- eller sjuårsåldern för att så småningom, helt plötsligt, ta steget från elev till lärare. Vad som händer i resten av samhället har de ingen aning om — de är insnöade inom skolans värld — en värld som för övrigt är av sådan art att man måste anses lyckligt lottad om man kommer undan helskinnad.
Jag har jobbat inom mängder av verksamheter av olika sort; jag har försökt, en gång, att jobba med att utveckla skolan; det kan konstateras att det helt enkelt inte går.
Bra lärare, sådana finns!, krossas av ett helt gäng bakåtsträvare som minsann vet hur det skall vara, allt baserat på en kunskap som aldrig varit utanför skolans värld.
Skolan är så klart i kris och de som sett till att det blivit så är lärarna själva. Inte många gånger har jag sett en vettig diskussion som handlar om hur framtidens skola bör se ut — det handlar mest om bättre lön (som de så klart skall ha men de bör förtjäna den först).
Dagens skola liknar en industri med klockor som ringer in, speciella arbetsplatser, pauser när klockan ringer och så vidare. Det vill säga precis som industrin både nu och förr.
Modern? Framåtriktande? Nej!
Kommentarer
Trackback
