Vissa poliser borde byta yrke
Några poliser som konstigt nog inte verkade ha något vettigt att göra trakasserar en hantverkare — han var drogad trodde de. Men si det var fel men sen gick det säkert prestige i det hela och något kan man väl sätta dit mannen för och jomenvisst, han hade en hantverkarkniv på sig (vilken hantverkare har inte det).
Själv har jag sedan jag var 13 år alltid haft en fickkniv på mig. Det har jag fortfarande och just nu ser den ut ungefär som på bilden. Det är säkert inte okey men det ger jag blanka tusan i om jag skall vara ärlig.
Sunt förnuft verkar vara en rejäl bristvara i dagens samhälle och det förvånar mig faktiskt att polisen inte skyfflar in hantverkare med kniv — totalt ofarligt, gott om dem och ger säkert lite pinnar i statistiken också.
*suuuuuuck*
DN
Så undrar man sen hur hur det kommer sig att Svensk polis och rättsväsende har så lågt förtroende hos allmänheten? ironi
Hej!
Nu är vi många av din bloggs följare som undrar vilka vardagsmiljöer och situationer som föranleder att du alltid bär en fickkniv.
Berätta!
Är du frilansande hantverkare (som annars generellt sett verkar föredra den ergonomiskt härliga s k "morakniven")?
Eller känner du dagligen en förtjusning att närhelst du passerar ett buskage kunna tälja en enkel träpil och på så sätt återuppleva barndomens känsla av frihet?
Eller känner du - liksom många som lever i den amerikanska kulturen - att det är skönt att ha ett litet vapen med sig, så att man kan få försvara sig lite grann (man kan tyvärr försvara sig lite för mycket med en fickkniv har det visat sig...)?
Vi är alla övertygade om att ditt skäl att alltid bära med dig en fickkniv är helt naturligt och förståeligt, så berätta bara!
För övrigt tycker vi precis som du... att enskilda poliser alltför ofta har möjlighet att göra individuella godtyckliga bedömningar, vilket är tragiskt i ett värdigt samhälle.
Onsdagsomtankar / Bloggföljarna
Vincent ...:
Jag anar ugglor i mossen;) men okey då.
Har man växt upp med en fickkniv så ter ser frågan lite underlig och vi som bär dylik undrar nog hur tusan man tar sig genom dagen utan denna lilla skärgrejsing.
Det första som sker är att både jobbens brev och företagets skall sprättas upp. Bokus-paketen kräver verktyg!
Äpplen skola skalas, apelsiner delas och emellanåt skall bröd skäras (jag reser mycket och har ofta lite mat med mig på hotellet).
Skogspinnar har jag så klart täljt men det är inte mitt dagliga värv.
Listan kan göras lång och när jag tänkte efter lite så torde en kvalificerad gissning vara att kniven min används cirka två-tre gånger per dag.
Att andra också borde ha ett verktyg likt detta vet jag eftersom jag många gånger lånat ut det till behövande, senast var det en god vän som glömt sin cigarrsnoppare och då ni!
Min kniv är således också knivskarp!
