Vänskap? Solidaritet? Rättvisa?
Det är tryggt att veta att svenska politiker tror på EU; det tycker jag mest för att jag då vet var jag har galenpannorna. De vill tillhöra EU:s kärntrupp och fortsätta segla skutan över det imaginära stupet.
Allt bygger liksom på att vi är vänner, att vi är lojala med varandra och att rättvisa råder. Det är också väldans bra om folket, du och jag, är någorlunda med på vad som sker. Så är det inte. EU älskar till exempel övervakning i alla former men enbart övervakning av medborgarna. När vi vanliga vill veta hur turerna går, vad som händer, varför det händer och så vidare i all oändlighet då sluter sig politiker och tjänstemän som igelkottar och ingen djävul tillåts veta någonting — jo, när allt klubbats igenom.
Och hur uppför sig EU-vännerna mot varandra? Grekland har satts i sandlådan lett av Bryssel, Italien (en gång ett stolt land) har inga valda poitiker det har Bryssel sett till, Hollande hånar britterna redan dag ett som president, Irländarna var de första att bli kuvade (minns Margot Wallströms svek), Merkel vevar på så den boss hon ju faktiskt är över EU och så vidare och listan kan göras lång.
Allt samarbete bygger på frivillighet. Så fort tvång ingår i äktenskap, kamratförhållanden eller i unioner så går det åt den berömda pipsvängen.
Ljuset kommer ironiskt nog från Grekland. De verkar få ta på sig allas skuld alldeles själva vilket inte verkar vara så kamratligt. Men sen har de hett blod och jag skulle tro att resonemanget går som så: visst det blev ett antal fel, vi följde inte alla regler (vilket inte Tyskland heller gjorde); men vi stöttas av EU och av banksystemen; nu gick det riktigt snett och vi sitter där med hela skulden — orättvist!
EU har för vissa blivit, precis som klimatalarmisterna, en religion, och den skall väl vara skild från stater?
Jag blir alltid negativt imponerad av politikers oförmåga att se självklara ting. Ta den arabiska våren. Nu jublade alla, starkt understödda av nästan gråtande reportrar, att nu blir det ändring. Jomenvisst blev det ändring (Mona Eltahawy i Foreign Policy): det första den libyska interimsregeringen lovade göra efter Kaddafi var att tillåta månggifte.
Vår övergår i höst och snart kommer snön.
EU är trots allt och tack och lov dödsdömt.
DN SVD
Allt bygger liksom på att vi är vänner, att vi är lojala med varandra och att rättvisa råder. Det är också väldans bra om folket, du och jag, är någorlunda med på vad som sker. Så är det inte. EU älskar till exempel övervakning i alla former men enbart övervakning av medborgarna. När vi vanliga vill veta hur turerna går, vad som händer, varför det händer och så vidare i all oändlighet då sluter sig politiker och tjänstemän som igelkottar och ingen djävul tillåts veta någonting — jo, när allt klubbats igenom.
Och hur uppför sig EU-vännerna mot varandra? Grekland har satts i sandlådan lett av Bryssel, Italien (en gång ett stolt land) har inga valda poitiker det har Bryssel sett till, Hollande hånar britterna redan dag ett som president, Irländarna var de första att bli kuvade (minns Margot Wallströms svek), Merkel vevar på så den boss hon ju faktiskt är över EU och så vidare och listan kan göras lång.
Allt samarbete bygger på frivillighet. Så fort tvång ingår i äktenskap, kamratförhållanden eller i unioner så går det åt den berömda pipsvängen.
Ljuset kommer ironiskt nog från Grekland. De verkar få ta på sig allas skuld alldeles själva vilket inte verkar vara så kamratligt. Men sen har de hett blod och jag skulle tro att resonemanget går som så: visst det blev ett antal fel, vi följde inte alla regler (vilket inte Tyskland heller gjorde); men vi stöttas av EU och av banksystemen; nu gick det riktigt snett och vi sitter där med hela skulden — orättvist!
EU har för vissa blivit, precis som klimatalarmisterna, en religion, och den skall väl vara skild från stater?
Jag blir alltid negativt imponerad av politikers oförmåga att se självklara ting. Ta den arabiska våren. Nu jublade alla, starkt understödda av nästan gråtande reportrar, att nu blir det ändring. Jomenvisst blev det ändring (Mona Eltahawy i Foreign Policy): det första den libyska interimsregeringen lovade göra efter Kaddafi var att tillåta månggifte.
Vår övergår i höst och snart kommer snön.
EU är trots allt och tack och lov dödsdömt.
DN SVD
Kommentarer
Postat av: Info Grekland
Sök på Grekland trojkan(Catastroika), kan förklara läget kanske inte bara för Grekland. Privatisering mha stöld!
Trackback
