Ipse Cogita!

Jag har svårt för politiker som uppvisar en nonchalant attityd och betraktar oss medborgare som något som katten släpat in. Socialförsäkringsminister Ulf Kristersson är en sån odåga.

Jag har skrivit om det här tidigare och nu utvecklar Ulf galenskaperna men han glömmer att tala om att pensionssystemet är ett hån.

Ha inga tvivel, vi är lurade och det är bara att läsa på och sätta sig in i alla turerna så fattar man det.

Men tonfallet, nonchalansen och oförskämdheten retar gallfeber på mig. Lite exempel:

"Det här påverkar ju förutsägbarheten för den som försöker planera sin pension?

– Som om inte politiska beslut skulle göra det när man efter tio år ska fatta ett nytt dramatiskt beslut om att vi tar in nya skattepengar eller att vi inte tar in nya skattepengar. Fråga grekerna om de tycker att det påverkar förutsägbarheten."

I klartext: det fattar du väl, reportern och alla ni andra klantskallar, att politiska beslut påverkar. Men han glömde att tala om hur det gick till, vi blev förda bakom ljuset och den där berömda "bromsen" snackades det inte om över huvud taget; åtminstone inte mer än som en mycket liten bisats.

Sen säger han att vi måste ta ansvar för vår egen pension men samtidigt säger han: "Ytterst äger politiken alltid ansvaret."

Därefter visar han sitt makttryne: "Om politiken uppfattar att vi har ett problem som måste lösas genom politiska ingrepp så är det både en skyldighet och en rättighet att göra det."

Det är således "politiken" som skall uppfatta, inte vi medborgare. Men problemet är att "politiken" har gaddat ihop sig i frågan, ingen vill röra i denna varböld.

Som Göran Persson sa när det begav sig: