Ipse Cogita!

Det har rullat en konstig debatt i medierna senaste tiden. Reinfeldt sa som det var om arbetslösheten och det verkar vara konstroversiellt. Det är nog snarare så att vi har ett problem här i landet att benämna saker vid sitt rätta namn — att försöka mörka obehagliga sanningar blir då "lösningen".

Det där tricket har aldrig fungerat och fungerar så klart inte nu heller.

Eftersom jag jobbar med och har jobbat med problemlösning i hela mitt liv så har jag lärt mig att det kanske viktigaste när man vill komma tillrätta med problem är att identifiera problemet först. Det vill säga det verkliga problemet, inte det som man tycker sig se vid första anblicken.

Att likt vissa debattörer föra ett resonemang utifrån "jag vill inte att det skall vara så här" eller "jag vill att verkligheten skall se ut så här" är föga fruktbart.

Om det nu är så att en viss del av befolkningen är mycket mer arbetslösa än andra så är det väl väldans bra att vi vet det så att vi kan vidtaga de åtgärder som krävs. Målinriktade insatser må väl ändå vara bättre än spridda skurar, allt i den politisk korrekthetens namn.

Sen skjuter Mikael Damberg med stora statistikbössan men det skall vi inte ta så allvarligt, det gör alla politiker. Han påstår att statsministern åker slalom i statistikbacken men han glömmer vilken våldsam tur sossarna gjort; inte i slalombacken utan snarare i störtloppsbacken.

Sen måste jag få garva högt när Damberg skriver: "På detta sätt lägger regering till när det passar. Man drar också ifrån när det tjänar deras politiska syften bättre." Nä, gör verkligen politiker så!?

SvD