Ipse Cogita!

Vissa anklagelser studsar tillbaka

 

Några hängivna har skrivit en liten artikel och kontentan är väl att vi är ett rasistiskt folk. Men vissa saker studsar tillbaka och här är ett exempel:

 

"För att lyckas med sitt uppsåt måste de främlingsfientliga framställa muslimer som en enda grupp."

 

Det är just det som de här personerna också gör, behandlar andra med andra åsikter som en enda grupp och de drar sig inte för att kalla dessa för rasister. Djupt ohederligt.

 

Om jag tycker att sharialagar hör hemma på soptippen, likaväl som om jag anser att folk som gillar dessa lagar och vill leva efter dessa och samtidigt påtvinga mig sina sjuka lagregler hör hemma på samma tipp,  så gör det väl inte mig till rasist. Om jag anser att barn inte skall stympas i religionens namn så är jag väl fortfarande inte rasist. Om jag som Malmöbo ser vilka stora problem som finns i Rosengård och hur valhänt den problematiken hanteras och sen talar om just detta, med tillägget att det är åt pipsvängen, så gör det väl inte mig till rasist.

 

Att stoppa skallen i sanden och låtsas att vissa problem inte finns kan ju inte gagna någon. Den stora frågan att ge svar på är hur vi skall gå framåt, inte som nu bara bakåt. Förutom de gamla vanliga flosklerna så ser jag inget av detta i artikeln. Flosklerna? Här kommer de:

 

"Tillsammans kan vi diskutera samhällsproblem och välfärdens utmaningar då vi delar samma grundvärden; ett öppet, demokratiskt och framgångsrikt Sverige. Ett Sverige där alla har samma rätt och möjlighet att bidra till utvecklingen, oavsett tro, födelseort eller hudfärg."

 

Sen tycker jag att följande passus förtjänar att granskas:

 

 

Om man nu som människa har den åsikten att olika "kulturer", främst de mer fundamentalistiska, troligen inte kan leva tillsammans så är det väl deras rätt att tro så. Och om man har starkt kritisk syn på religion, som jag till exempel, så må det väl vara mig fullt tillåtet att med kraft "angripa" dessa.

 

 

Generaliseringar och svepande anklagelser sysslar nog alla engagerade i samhällsdebatten med, tyvärr kanske, eller så är det så det helt enkelt fungerar.

 

Personligen förbehåller jag mig rätten att vara starkt kritisk mot företeelser som leder fel, oavsett religion, kultur eller andra etiketter som vi tydligen nödvändigtvis måste sätta på olika människor. Det är dessa förbannade etiketter som ställer till mest djävlskap varför jag förr, nu och framöver med emfas påstår att jag är anti-ist.

 

Folk fackas in för mycket tycker jag. De som älskar mångkultur, vilket jag inte har någon åsikt om, verkar vara de som sen är minst flexibla i hjärnan för avvikande åsikter vilket i sig är en paradox.

 

SvD

Barbara Spectre har talat.. man kanske borde fråga sig vem som förgiftar debatten?

http://www.youtube.com/watch?v=hmUryMINlJ8

På det hela taget kokar hela den här debatten om multikulti ihop till att det finns ett antal idioter som inte hänger med i utvecklingen och har oerhört svårt att finna sig i att världen krympt. Det är samma trångsynta individer som för si sådär 80-100 år sedan stod och hängde på gärdesgården och rackade ner på de underliga figurerna i grannsocknen. Förefaller som de uppgår till runt 10 % av befolkning, skillnaden nu gentemot för några år sedan, när de var nästan helt uppslukade av sosseriet, är att de nu trollat ihop ett eget parti……

Nej, jag har inte problem med kulturyttringar av de mest skilda slag; jag tål till och med lukten av vitlök och andra tills för inte alls länge sedan suspekta dofter och aromer. Jag har heller inga som helst problem med att folk går i turban, sari eller ens burka/niqab.

Eftersom jag betraktar mig som klassiskt liberal (inte folkpartiets kristborgerliga nazitolkning av ideologin) finns det plats för det mesta i pluralismens namn.

Ok, behöver man nu vara en blåögd idiot med romantisk inställning till världen för det – nja, knappast! Det finns en hel del kulturella och religiösa fenomen som inte ryms under mitt liberala paraply. En av själva grundförutsättningarna för att olika kulturer ska kunna samexistera är acceptans för andras yttringar och där fallerar det inte sällan. Kristenheten är den värsta boven av dem alla; innästlad som den är i precis varenda samhällsfunktion man kan tänkas komma i kontakt med från vaggan till graven ställer den ensamt till med mer elände än allt annat tillsammans med avseende på hjärntvätt av medborgarna.

Sedan har vi det aktuella kukkaparproblemet – seden måste givetvis förbjudas på fläcken! Religionsfriheten medger att man kan låta kapa sin egen snorre vid myndig ålder men innehåller inte någonting överhuvudtaget som ger en rätt att snitta i någon annans. Motsvarande övergrepp mot en vuxen, eller bara några år äldre, individ hade förövrigt renderat den skyldiga lång tid i fängelse – som om inte det säger allt!? Religionsfriheten börjar och slutar helt enkelt med individen!

Vad gäller religiös och kulturell beklädnad kan den mycket väl vara orsak till särbehandling. T.ex. vill jag inte på villkorsvis att en djupt religiös människa tillåts jobba med barn – burka kan i det fallet vara en markör som utesluter bäraren från uppdraget – inte klädesdräkten i sig själv alltså, utan vad den indikerar.

Kort sagt är jag oerhört intolerant – mot de intoleranta!

Det anmärkningsvärda är att artikelförfattarna inte förstår att det de föreslår/kräver är diktatur och inte demokrati. Om bara en grupps uppfattning skall anses vara den rätta, så föreligger ingen demokrati. Att bunta ihop samtidigt som man anklagar andra att bunta ihop, är höjden av inkonsekvens och uppvisande av okunskap i logisk analys.