Det var en ...
Nu verkar det som om en Guds tjänare börjar rannsaka sitt samvete och det var välan bra för honom. En angivande prälle är så klart ingen höjdare. Men det räcker inte. Att vi i detta rättskaffens land inte drar oss, helt riktigt, att jaga fram gamla nazisympasitörer men inte verkar ett dugg intresserade av att med samma iver jaga stasidito finner jag stötande.
Som en berömd finanssnubbe sa en gång: här ligger en gravad hund. Självklart beror det på att några vet att det finns namn i luntorna som man helt enkelt inte vill skall komma fram. Det är ju trots allt lite "finare" att ha tillhört stasilägret än nazilägret.
Nu är jag ju inte sån att jag tycker att folk som gjort taskiga ting per automatik skall doppas i tjära och rullas i fjädrar, men någon form av likhet inför moralens altare tycker jag man kan begära.
Kommentarer
Trackback
