Ta med fakta denna gång!
Först skall omtanke skickas till alla offer och anhöriga i USA där ytterligare en dåre lyckats massakrera sina medmänniskor.
Men sen får vi nog tänka oss för när vi analyserar. USA:s inställning till vapen är inget man ändrar på i en handvändning och det är svårt för andra att förstå. Men det sitter djupt det här med rätten att få försvara sig. Lika djupt som det sitter i svensken att vi skall få ha våra vapen till jakt.
Att det ligger många faktorer bakom, alltså inte bara tillgängligheten till vapen, kan man se även inom USA (DN):
"På delstatsnivå kan noteras att de som har den lägsta frekvensen – Vermont och New Hampshire, med drygt 0,3 skjutvapenmord per 100 000 invånare – ligger mycket nära EU-genomsnittet på cirka 0,28 (Sverige ligger på cirka 0,2). Till skillnad från EU-länderna har dock dessa två delstater extremt liberala vapenlagar, bland de allra mest liberala i hela USA.
Axiomet att fler legala vapen i ett samhälle automatiskt ger fler mord är alltså felaktigt. Men man kan inte heller dra slutsatsen att liberalare vapenlagar ger färre mord. Ett stort antal andra faktorer förklarar den amerikanska halveringen av vapenmorden. Socioekonomisk förändring är den viktigaste av dessa, men att man till exempel infört hårda straff för innehav av illegala vapen spelar också stor roll."
Axiomet att fler legala vapen i ett samhälle automatiskt ger fler mord är alltså felaktigt. Men man kan inte heller dra slutsatsen att liberalare vapenlagar ger färre mord. Ett stort antal andra faktorer förklarar den amerikanska halveringen av vapenmorden. Socioekonomisk förändring är den viktigaste av dessa, men att man till exempel infört hårda straff för innehav av illegala vapen spelar också stor roll."
Det förtjänas väl också att nämnas att skjutvapenmorden i USA gått ned 50% från 1993 till 2010. En trend som håller i sig tydligen.
USA resonerar många gånger betydligt mera krasst och ibland blir saker och ting oförståeligt för oss utanför den kulturen. Jag läste för många år sedan en artikel där man beskrev hur man satte in oerhörda resurser för att rädda en dödsdömd som försökt begå självmord. Jag sa till hustrun något i stil med: herregud, varför bryr man sig, han skall ju avrättas snart. Jag ringde en god vän på andra sidan pölen och ifrågasatte vad man höll på med.
Du förstår inte, sa hon, här resonerar man som så: det är vi som dömt dig, det är också vi som skall verkställa det hela — tro inte att du kan "cut corners" — vi har makten, inte du.
Det hemska är att någonstans gillar jag resonemanget.
Kommentarer
Trackback
