Var är ni nu då genuskämpar?
Här hemma rasar genushysterin och då kan det se ut så här från vår högskola i Malmö när de presenterar ett examensarbete:
"Ordet snippa har i dagsläget fått ett stort genomslag då många ute i förskolorna använder det i vardagssammanhang. Ordet snippa har fått viss kritik, mest för att det är för likt snopp vilket kan tolkas som om flickors sexualitet och kön ska underordnas pojkarnas."
Det är till att ha livlig fantasi och gröt i roten. Hur f...n fick de till det där med underordnas?
Men det tas inte till brösttoner när riktigt allvarliga ting händer i länder utanför ankdammen.
Fördumning är ordet för det samhälle vi glider in i.
DN
Det har inte funnits någon tid då vi knallat med
klubbor och tog oss en partner hur som helst.
Stenålderssamhällen är rätt jämlika. Synen på män och
kvinnor blev olika när den s k civilisationen uppstod och ffa när bokreligionerna skapades.
Det är så bra sagt att jag inte har något att tillägga. TACK !
Du verkar ju dum i huvudet.
"Var är ni nu då genuskämpar?" Ehm, om du inte har märkt det så har de saudiska kvinnornas kamp fått ett jättestöd av feminister på nätet. De saudiska kvinnorna har vårt stöd, men du, du föredrar att gnälla på svenska feminister hellre än att verkligen stödja de saudiska kvinnorna. Skärpning!
Ingenjören:
Jag gnäller för att vissa svenska feminister har tomtar på loftet och sysslar med fel saker. Sen kämpar inte feminister för rättvisa oavsett kön och det är väl där det stora problemet ligger.
Förbudet mot könsstympning av barn gäller flickor men inte pojkar kan väl få utgöra ett exempel.
Nu är jag skärpt;)
Mig:
Bättre dum än tom!
Jag gillar din slogan men tycker inte du följer den något vidare. Som Ingenjören säger har du fel: 'bilrevoltörerna' har stort stöd bland feminister och andra som kämpar för jämlikhet. Men du har än mer fel när du tror att feminism handlar om trams.
Mitt tips till dig som vill tänka själv är att försöka jobba mer med tankebiten och mindre tro att bara för att det är något du fått för dig på egen hand så är det bra tänkt. Försök att inte bara tomt reagera på något du tycker verkar befängt (t ex "hur man man ha nåt emot 'negerbollar', så har det alltid hetat"; "hur kan 'snippa' ha nåt med underordning att göra"), utan försök förstå hur den som säger så tänker. Även om du sen inte håller med. Chansen att du förstår vad som försiggår är då så mycket större.
Jag har inga problem med att förstå hur du kan uppfatta det som vansinnigt att ett ordval kan ha med underordning att göra, det tror man lätt om man just bara 'tänker själv'. Men snipp-resonemanget är väl egentligen ganska enkelt att gissa sig till om man bara tänker lite till. Vi har 'snopp' sedan länge, men inget ord att säga högt för det kvinnliga könet (tänk dig: "du måste torka dig om fittan gumman"). (Vilken slump det är, tänker du. Jovisst, säkert slumpen.) När vi sedan försöker etablera ett - och tack och lov förkastar alternativ som 'framstjärt' - så slumpar det sig att vi väljer något som helt klart är en slags version av snopp. Som om namnet på flickans kön ska modelleras efter pojkarnas. Det, tänker sig författaren, är en form av underordning.
Se, det var väl inte så svårt. Om du förstår lite bättre är det mindre risk att du tror att allt feminister håller på med är någon slags sofism eller rena tokerier som inte har med verkligheten att göra, medan de struntar i äkta problem som att kvinnor inte får köra bil i S-A. Visst kan man kritisera enskilda feminister för att ägna sig att marginella fenomen ibland när det finns stora förtryck att ta hand om. Eller att de har fel i sin analys även om det är viktiga fenomen. Jag tror t ex inte att snopp-modelleringen är dålig, jag tror inte att det här handlar om underordning utan likriktning, dvs hitta en term som är lika relativt neutral som pojkarnas och att det är en poäng med att det är en tjejvariation på snopp. Här är kritiken missriktad. Men det får mig lika lite att sluta tro på en strukturell underordning av kvinnor som fenomen - något vi verkligen måste se upp för och kämpa mot - som missriktade idéer om klass eller social status - eller varför inte fotboll - skulle få mig att sluta tro det fanns något sådant i världen.
Tumregel:
1) Försök förstå, inte bara reagera.
2) Om du 'refuserar' en extrem version av en teori så har du inte samtidigt refuserat mera moderata versioner av den. (Slut dig inte från att "alla män är talibaner" är falsk till att "män i allmänhet [och kvinnor med skulle jag vilja tillägga] bidrar till att befästa könsmaktordningen" är falsk)
//En feminist med snopp som gillar 'snippa' (trots att mitt ordbehandlingsprogram tror att jag menar 'snipa')
Vi är här:
Trots din lite von-oben-attityd så får jag väl svara. Eftersom jag av födsel och ohejdad vana är anti-ist så står jag fri att tycka vad jag vill, även om du påstår att jag har fel.
Min stora poäng är dock att det är jämlikhet, rättvisa och anständighet som skall råda och jag avskyr, faktiskt, när man grupperar folk.
Så visst förstår jag men jag reagerar också när det de facto blir orättvist.
Jag är väl insatt i skolans värld och där blir till exempel pappor (när föräldrarna är skilda) ständigt sidsteppade. Papper och mail bara till mamman, barnbidrag kan inte delas utan mammans tillstånd och så vidare. Och eftersom det är du: inte alltid men i de flesta fall.
Det har inget med -ismer eller -ister att göra, det är en klockren rättvisefråga och anständighetsfråga.
Att tänka själv tror jag för övrigt är ett område som fler borde anamma. Att jag skulle sitta i garderoben och tänka ut saker utan att se mig om i världen får stå för dig.
Och visst är det svenskt det här med att få tycka olika. Per Bauhn skrev i en artikel att: svensken hellre har fel tillsammans än rätt ensam och det har han rätt i.
Min ton var en produkt av det jag uppfattar som din onyanserade blog; jag blev helt enkelt lite upprörd när jag såg att du skriver så mycket och har huvudet i god form men trots det gör det så enkelt för dig. Därav min avsiktligt dryga pekpinneton. Men det är ju bara en förklaring; jag ber om ursäkt för att jag drabbades av internetsjukan att hoppa in i en ton jag inte skulle hållit i en IRL-konversation.
Du får tycka vad du vill, såklart - som jag skrev kan man förstå utan att hålla med (och vad mer: det jag säger får förstås stå för mig - det tar jag som självklart och kommer inte att nämna mer). Men om man skriver på ett sätt som inte ger intryck av att man förstår poängen alls så underlättar det inte kommunikationen, och det var det jag menade att du gjorde i din blog.
Att reagera när det är orättvist är ju bra, men det är också viktigt att inte tappa bort proportionerna. Det kan säkerligen stämma att mammor räknas som förstaföräldrar av samhällets många instanser. Men så är de ju det också i en alltför tokhög utsträckning. När det är mammorna som tar största ansvaret är det inte märkligt om de får det lättare i vårdnadsprocesser och att informationen riktas mer till dem. Det gör det inte rätt, förstås, men det ger en ledtråd till var arbetet borde börja. Om vi män mer ser till att ta lika mycket ansvar för barnen, så kanske vi undviker skilsmässa från fruar som tröttnat, och om vi skiljs så är det mera troligt att dagispersonal riktar sig också till oss. Det är knappast någon slump att vi i Sverige har betydligt lättare att få delad vårdnad i processer än i andra länder: vi är helt enkelt mera jämställda. Med andra ord: gör vi jobbet på golvet först så följer det du pratar om efter. Det betyder inte att man inte kan klaga på att det du nämner är fel, men det betyder att man kanske ska vara mindre skeptiskt till jämställdhetsarbete i både teori och praktik.
Jag förstår nog inte riktigt vad din skepsis till att gruppera människor egentligen innebär; den verkar ju inte hindra dig att tala om 'genushysterin' och 'genuskämpar' liksom 'rättvisefråga' och 'anständighetsfråga', och nog låter det som du grupperar när du säger att svensken är osjälvständig. Gott så. Det är i min bok givet att vi inte kan förstå eller uttrycka oss utan att kategorisera/gruppera. Det måste vi. Däremot är det förstås alltid en fara i att vara dogmatisk. Att överförenkla och fokusera på fel saker. Sånt kan den som viftar med medlemskort i olika -ismer förstås vara skyldig till. Men det kan man vara skyldig till med eller utan -ism. Jag tror inte att du bara sitter i garderoben utan att se dig om. Men jag tycker du fokuserar på enskilda träd när du borde se skogen. Där gör du, tror jag, din insikt en otjänst.
Vi är här:
Tack för att du tar dig tid. Lite kommentarer:
Du skriver:"När det är mammorna som tar största ansvaret är det inte märkligt om de får det lättare i vårdnadsprocesser och att informationen riktas mer till dem." Jag finner det märkligt att du tror att dels mammorna per automatik tar större ansvar, dels att du inte ser hur många män som kämpar för att få ta ansvar. Det är inte alltid så lätt, tro mig jag vet. Att de skulle få det lättare i vårdnadsprocesser finner jag faktiskt upprörande och att de skulle ha informationsföreträde är inte speciellt vettigt med tanke på att då blir det än svårare för män att ta ansvar.
Jag hävdar med emfas att det är bättre att fokusera på vad som är rätt och rättvist och varför inte anständigt, än att veva på med tusen åsikter utifrån ett rent könsperspektiv.
Det blir jobbigt nog att definiera vad som är rättvist.
Själv har förkärlek för en man som vända och vred på allt och ändå hamnade i frågeställningen: "Vad vet jag?"
Montaigne heter han och han levde på 1500-talet och han skrev redan då osedvanligt klokt om skolan. Han hade fler insikter om den världen redan då än någon har i dagens debatt.
Lite vid sidan om män det må du ursäkta.
Vi är här:
Blev lite stavfel ser jag men jag skyller på barnbarnet som jag skall hämta från skolan för att vi skall åka och köpa en "nalle".
Jag tror också Freud var inblandad på slutet när "men" blev "män";)
