Ipse Cogita!

Resonemang om kvotering dyker upp emellanåt och tanken är troligen god och välvilja är säkert motorn för att fortsätta att argumentera för en dylik ordning. Personligen tror jag dock inte på idén. Speciellt är tanken om någon form av 50-50 ett direkt feltänk.

Själv jobbar jag dagligen med grupper av olika slag och kan konstatera att enkönade grupper lämnar mycket i övrigt att önska, oavsett kön. Det blir lite drag i teamen om man blandar könen men ingenting i min erfarenhet säger att det blir vare sig bättre eller sämre bara för att man fyller på så att det blir hälften-hälften. Ibland kan en grupp på sju bli rena dynamiten med fördelningen 5-2 åt endera hållet.

Sen tror jag hela könstanken har lite andra bekymmer. Kvotering har ofta kommit att handla om chefspositioner som om chefer vore guds gåva till mänskligheten. Det kan också vara så att kvinnor, i detta fallet, är så pass kloka att de inser att hela den synen är en bluff och att själva tanken på att chefsskap är livets viktigaste fråga är ett feltänk.

Det finns en yrkeskategori som ändrat karaktär genom åren och det utan kvotering. Yrket var tidigare totalt mansdominerat, hade/har hög status, ytterst välbetalt och är numera jämt fördelat mellan könen, troligen med ett överskott av kvinnor — utan kvotering.

Jag talar om läkare.


Varför är det så? Kan det vara så att läkare och deras jobb har att göra med att man arbetar med människor? Kan det vara så att det handlar om att kvinnor, klokt nog, inte vill göra karriär som chef enbart för att visa att man kan? Kan det till och med vara så att kvinnor vill göra något vettigt med sitt liv och det utan att lulla in i ett system där andra kvaliteter än  omtanke om medmänniskan råder?

Inte vet jag, men tanken om fifty-fifty är ett feltänk sett ur synpunkten att det per automatik skulle vara nödvändigt för att få in kvinnliga synpunkter och tankar i en verksamhet.

Och då hamnar vi i den situationen att det handlar om annat och det måste vara att vara falskt politiskt korrekt.

Sen skall det bara konstateras att det under min långa yrkeskarriär, där jag dagligen arbetar med olika grupperingar av människor, så är det de personliga egenskaperna som fäller avgörandet — inte könets.

Det finns "kärringar" av båda könen!

SvD