Två herrar men ack så olika ...
Jens Stoltenberg har i prövningens stund växt ut till nästintill en statsman. Lugn, empatisk men samtidigt mycket tydlig kring hur Norge skall ta sig in i framtiden och det med demokratin och öppenheten i förarsätet. Och hur i hela friden hann karl’? Inte nog med att han besökte sjukhus och ödesön med mera med mera, han hade också tid att fila på mängder av tal och uttalanden och det med stor känsla och inlevelse. Heder åt den mannen.
Statsman
Sen har vi vår egen politiska broiler vars namn är Fredrik Reinfeldt. En sorglig uppenbarelse som fortsätter med sitt lite underliga sätt att aldrig visa sympati och empati med folk som har det svårt. Det gäller allt från cancersjuka som har ett helvete med nya regler till ett helt folk — det norska.
Att vänta i evigheter med att uttala sig, och när han äntligen gör det så ser han ut och talar som om han önskade att han fick vara ifred i sin politiska lilla ankdamm, är inte statsmannalikt — det tyder på bristande kontakt med Norge och Sverige och dess folk.
Fjönt
Stoltenberg växer när krisen är total och närmar sig statsmannaskap, Reinfeldt krymper when the going gets tough och visar att han inte är mogen uppgiften att leda ett land.
Jens står rak i ryggen och backar inte en millimeter för sorgen och svårigheterna. Fredrik vobblar med skallen på grund av slapp ryggrad i samma situation.
Jag tror jag drar till Norge.
DN
Nu skriver du så mycket, som jag håller med dig om, men läste en annan blogg där man anser att Reinfeldt är utbränd, och lider av utmattningssyndrom. Detta är omöjligt för Alliansen har beslutat att den diagnosen inte finns längre, i alla fall inte för löntagare. Vad gäller Jens Stoltenberg, och hans framträdande är jag förstummad, hur grejar han att hålla sådana tal, och hur hann han med allt. Det är nog som du skrev, han är en Statsman, till skillnad från vår Statsminister.
Svante Svensson
Svante:
Jag tror möjligen att Fredik kan var utbränd (eller bränd!) men jag tycker han varit det länge i så fall.
Misstänker att det kan bli så när man inte riktigt har varit i "det riktiga samhället";)
Är verkligen glad och stolt att ha en statsminsiter som inte hemfaller åt samma effektsökeri som t ex Mona Sahlin som häromdagen försökte "casha in" på denna tragedi. Det räcker mer än väl med den genomkommersiella hysterin från inte bara kvällstidningarna (som ändå ser som sin främsta uppgift att piska upp hysteri) utan även från i vanliga fall seriösa och sansade medier som SvD och DN. Dessutom är det verkligen rasism i all sin vidrighet de visar som tycker att norska liv är så mycket mer värda än syriska, indiska eller pakistanska. Undrar om det hade varit 100 muslimer i Norge som hade mördats – säkert hade det inte ens fått tiondelen så mycket uppmärksamhet?
