Ipse Cogita!

I sandlådan leka barn och svenska politiker. Alla har vi varit barn men sen går alla, utom politiker, vidare i livet och agerar mer eller mindre ansvarsfullt. Politiker verkar sitta kvar i sandlådan och kommer liksom aldrig över kanten, ut i verkligheten.

Nu hoppar alla på Billström & kompani för deras åsikter bakom stängda dörrar och det gör de rätt i. Men för mig är det långt allvarligare att våra svenska folkvalda är så oerhört taffliga. De kan inte föra sig, inte tala mer än barnspråk med barns sätt att argumentera. De ljuger så det står härliga till och tror att vi andra är dinga i roten. Med andra ord — de har inte lämnat barnstadiet och dess sandlåda.

Skillnaden mellan barn och politiker är att barn växer upp och blir vuxna, politiker stannar kvar och jönsar sig. Billström med sina 15-19 gångers upprepande av samma svar är således ett barns beteende.

Sen kommer alla andra kidsen rusande och kräver avgång och utgång och f..n och hans moster och så är kriget i sandlådan i full gång. Patetiskt!

Politikers sätt att agera är en direkt förolämpning mot ungarna i vår värld och det eftersom att till och med barn fattar att de skall vidare i livet, inte stanna kvar i sandlådan och köra på med taskiga grepp.

Sen visar Billströms evighetsupprepande på en annan sak; politikerna har kommit så långt ifrån vem de är till för, och vem som har valt dem, att de tror att de kan uppföra sig som de behagar. Då förstår kanske snart alla det jag förstått länge: politiker är inte längre till för folket utan för sig själva. De tänker göra allt för att kontrollera oss, men varje försök till att vi kontrollerar dem kommer att slås ned.


Därav jakten på oss hedervärda medborgare via övervakningssamhällets inrullande allt emedan de, politikerna, slår tillbaka med full kraft när vi vill kontrollera deras handlande.

Borde det inte vara tvärtom?

DN AB SvD