Ipse Cogita!

Nu kommer det, som en nyhet(!), uppgifter om att det inte alls kontrolleras som det skall i verklighetens värld inom äldreomsorgen. För oss som ser tingen på nära håll så är det varken en nyhet heller speciellt förvånande.

Så här fungerar det:

Jag har nästintill aldrig sett en verksamhet inom äldreomsorgen (och jag har många års insikt i många verksamheter) där det inte finns visioner och mål (kvalitets-, resurs-, ekonomiska-, mål etc). Mera sällsynt är det dock att man har en konkret handlingsplan men det finns några. Det vill säga: teorin är på plats.

För att det skall vara värt någonting så måste så klart en uppföljning och en utvärdering ske med täta mellanrum. Dels intern i verksamheten, dels utifrån kommande. Detta är sällsyntare än flugor på vintern. Om det inte varit jul (man skall ju vara snäll) så skulle jag säga att det inte förekom — vare sig uppföljning eller utvärdering.

Detta innebär att det Socialstyrelsen (och andra) ser är en teoretisk bild av hur det skall vara, inte en bild hur det är.

Om man då "kontrollerar" verksamheterna utifrån en tänkt idealbild så kommer i princip alla verksamheter att få högsta betyg. Så går det när nötter skall sköta viktiga ting.

Att privatisera mjuka verksamheter går inte (se här) men ovanstående problem finns lika mycket i de offentligt drivna verksamheterna, var så säker!

Stor del i dagens problem ligger således hos politiker och tjänstemän som inte vet hur man skall bedriva mjuka verksamheter med hög kvalitet. Det vill säga samma människor som nu slår ifrån sig med näbbar och klor och skyller allt på alla andra.

Ett vanligt svenskt fenomen för övrigt.

Och nu spricker även denna bubbla och jag kan inte låta bli: va’ va’ de’ ja’ sa’!

Expressen SvD DN SR Expressen