Inte skuggan av en chans!
Jag läser med stigande förvåning Linda Skugges artikel om att det visst finns jobb för de unga om de bara vill och gitter. Det som förvånar mig mest är att det tydligen finns unga lejon och lejoninnor som betraktar vissa jobb som "horjobb", vad tusan nu det är för något. Jag tolkar det som sådana kneg som inte är "fina" nog och då har dessa unga medmänniskor missat hela grejen.
Att ta ett jobb i unga år, vilket somhelst som jag klarar av, är inte bara ett jobb, det är ett sätt att skaffa sig erfarenhet, lära sig underliga ting och inte minst ett sätt att se hur den sociala sidan av ett jobb fungerar. Det handlar också om att inse att det finns ett regelverk som måste följas, detta för att jag får lön och då förväntas jag göra skäl för den.
Själv kallar jag inte arbetsmarknadens parter för arbetsgivare och arbetstagare eftersom dessa ord styr tankarna åt fel håll. Det handlar om i stället om arbetsköpare och arbetssäljare. Man giver minsann inget arbete, man köper det och man tager inget jobb heller, man säljer sina tjänster. Det blir tydliga så.
När jag var klar med skolan gick jag på sjön för det var tråkigt att läsa och inte tusan visste jag vad jag ville. Väl hemma så kom den tuffa verkligheten farande och inte hade jag någon bostad, ej heller jobb. Så det blev till att putsa fönster, sälja grönsaker på torget, tvätta sjukhusväggar, fixa ordning på ett lager och lite annat smått och gott. Sen blev det lite ordning och jobbet lite fastare, lite seriösare. Jag sålde skor, jag satt på en vind i ett försäkringsbolag och sorterade gamla akter från hedenhös med mera.
Men har man sett, rätt som det var så sprang jag på en jag träffat under ett av mina många skutt. Han undrade vad jag gjorde och jag sa som det var och han sa att det skall du inte göra. Du skall bli bankman. Jag kontrade med att det nog var en osedvanligt dålig idé eftersom jag hade underkänt i matte och jag hade en tanke om att man måste kunna räkna på banken. Hans svar glömmer jag aldrig: vi söker inte en räknesnurra, vi söker en man med din inställning, din attityd. Räkna kan vi och vi kan lära ut det också!
Jag glömde boendet. Det var till att bli inneboende hos gamla trevliga tanter. Billigt och fullt acceptabelt om man bara inser från början att man inte skall vara inneboende hela livet!
När jag blev 32 bast startade jag ett eget företag och det har jag hållt på med sedan dess.
Så kära yngre — ut i världen och gör vad tusan som helst. Bananskalen ligger där och rätt som det är halkar du in på det du trivs med. I mitt fall tog det visserligen lite tid innan det "satt", men resan dit lärde mig massor. Och kul har jag alltid haft!
AB
Att ta ett jobb i unga år, vilket somhelst som jag klarar av, är inte bara ett jobb, det är ett sätt att skaffa sig erfarenhet, lära sig underliga ting och inte minst ett sätt att se hur den sociala sidan av ett jobb fungerar. Det handlar också om att inse att det finns ett regelverk som måste följas, detta för att jag får lön och då förväntas jag göra skäl för den.
Själv kallar jag inte arbetsmarknadens parter för arbetsgivare och arbetstagare eftersom dessa ord styr tankarna åt fel håll. Det handlar om i stället om arbetsköpare och arbetssäljare. Man giver minsann inget arbete, man köper det och man tager inget jobb heller, man säljer sina tjänster. Det blir tydliga så.
När jag var klar med skolan gick jag på sjön för det var tråkigt att läsa och inte tusan visste jag vad jag ville. Väl hemma så kom den tuffa verkligheten farande och inte hade jag någon bostad, ej heller jobb. Så det blev till att putsa fönster, sälja grönsaker på torget, tvätta sjukhusväggar, fixa ordning på ett lager och lite annat smått och gott. Sen blev det lite ordning och jobbet lite fastare, lite seriösare. Jag sålde skor, jag satt på en vind i ett försäkringsbolag och sorterade gamla akter från hedenhös med mera.
Men har man sett, rätt som det var så sprang jag på en jag träffat under ett av mina många skutt. Han undrade vad jag gjorde och jag sa som det var och han sa att det skall du inte göra. Du skall bli bankman. Jag kontrade med att det nog var en osedvanligt dålig idé eftersom jag hade underkänt i matte och jag hade en tanke om att man måste kunna räkna på banken. Hans svar glömmer jag aldrig: vi söker inte en räknesnurra, vi söker en man med din inställning, din attityd. Räkna kan vi och vi kan lära ut det också!
Jag glömde boendet. Det var till att bli inneboende hos gamla trevliga tanter. Billigt och fullt acceptabelt om man bara inser från början att man inte skall vara inneboende hela livet!
När jag blev 32 bast startade jag ett eget företag och det har jag hållt på med sedan dess.
Så kära yngre — ut i världen och gör vad tusan som helst. Bananskalen ligger där och rätt som det är halkar du in på det du trivs med. I mitt fall tog det visserligen lite tid innan det "satt", men resan dit lärde mig massor. Och kul har jag alltid haft!
AB
Kommentarer
Trackback
