Du trampar på mina drömmar
Jag skulle vilja, lite fritt, travestera den gode Yeats ungefär så här:
Som barn har jag bara mina drömmar och dessa sprider jag nu framför dina fötter, så gå försiktigt, du går på mina drömmar.
Vadan nu detta? Jo, nu kommer rapporter att ADHD beror på "trasiga" gener och det ligger säkert sanningar i det. Men gå försiktigt, för det finns mycket som talar för att det finns en stor överdiagnostisering av ADHD och liknande. Minsta lilla avvikelse, också fullt acceptabla avvikelser, riskerar att klassas som ADHD eller någon liknande diagnos.
Det är troligen en mycket farlig väg att vandra om vi känner behov av att sätta bokstäver på allt som "avviker" från det "normala". Varför denna vilja att vara "normal" har blivit så populär kan jag svårligen förstå. Det är de där "onormala" som kommer med de viktiga och fiffiga lösningarna, som ger krydda till vår tillvaro.
Och vad är "normalt"? Det vet nog ingen.
Missförstå mig rätt. Visst finns det människor som har en diagnos som kräver behandling, men den inflation i diagnoser som nu föreligger tror jag inte ett smack på.
Och det har jag till och med stöd i den nyss komna undersökningen också. Så här är det:
"Av de 366 barnen med adhd var det knappt 60 barn som hade genmutationer - hos de allra flesta fanns det alltså inga sådana samband."
Det skulle ju kunna innebära att en stor del av ADHD-arna är "feldiagnostiserade".
Så klampa på lagom, det är drömmar du går på!
SR AB SvD DN
Det verkar finnas en obetvinglig lust i alla tider, hos alla människor att sortera in sina medmänniskor i fack - raser, dumma och snälla eller bokstavskombinationer.Tror hela diagnoseriet kommer att omprövas om ett antal år. Precis som rasbiologin.
Karin:
Ja, något fel är det. Om man tittar på USA så kan man klart se att det på västkusten finns betydligt färre diagnoser än på USA:s östkust. Skillnaden är mycket stor, och det kan ju inte vara rätt.
Hej.
Mänsklighetens samlade vetenskapliga kunskaper om det viktigaste i oss själva (vår "själ"/etc) är idag så katastrofalt låga att ingen forskare eller "expert" vet varken in eller ut angående sådana här saker - vilket visar sej tydligt många gånger. Det vi ser nu är att i vissa fall föreligger det en avvikande gensekvens - dock bara vissa fall som sagt. Jag misstänktes för att ha ADHD men har nästan en "bakvänd" version på det (rent symptomatiskt) och reagerar extremt dåligt på sådan medicin som används mot ADHD. När speciellt detta upptäcktes (att jag reagerade så väldigt fel på även svaga medicinvarianter som skulle vara bra) så fanns det "inget mer att göra" (=jag har "något" men inte ADHD eller något liknande som man känner till). Men det är likväl intressant att forskare upptäcker sådana här saker.. sen är man nog i vissa "vetenskapliga" kretsar beredda att dra förhastade slutsatser. Jag menar... "trasiga gener":
"Med "trasiga" gener avses en viss typ av sällsynta genvarianter där antingen en hel DNA-sekvens gått förlorad, alternativt dubbelkopierats. "
Hm.. en dubbelkopiering skulle rent teoretiskt sett innebära en fördel vid en negativ mutation i en enskild uppsättning utav gener - då kan, med lite tur, den andra kopian, den dubbelkopierade, ta över som en "back-up". Att en gensekvens gått förlorad.. tja, naturen kanske inte ansåg att den behövdes? Vem vet! Inte "experterna" i alla fall :)
Och vad är som sagt "normalt"... man kan lugnt säga att vi får nog återkomma till den frågan om 300 år eller något då vissa kommit lite längre. Den mer intressanta frågan kommer i den närmaste framtiden istället vara.. hur kan vi ta tillvara på alla våra unika egenskaper som vi människor har inom oss? MVH
Björn:
Tack, och tänk på alla kändisar som idag hade fått en diagnos och som lyckats extremt väl (R. Branson, han som skall ta turister till rymden, Salvador Dahli, Emily Dickinsson, Henry Ford, Jim Carrey, Thomas Edison med flera.) För att inte tala om alla musikartister och dansare som "inte kan tänka utan att gå omkring".
Ipse Cogita:
Jag brukar bidra lite här och där med åsikter och ibland även med fakta då jag läser en hel del litteratur kring en rad områden som är b la nära detta - oftast facklitteratur. Fann din blogg vettig och att du i detta inlägg tog upp dessa vinklar för det här området behöver belysas på många sätt.
Javisst - det är positivt varenda gång som det uppmärksammas - dessa kända personer vars diagnos(er) i vissa andra sammanhang anses "mycket besvärliga" för samhället. Men det är som jag säger... mänskligheten är inte riktigt där än där vi kan ta tillvaro helt och fullt alla de unika egenskaper vi har men man får nog tänka positivt och se det som att vi faktiskt är på väg dit sakta men säkert! Mvh
