Ipse Cogita!

Om man inte tidigt i livet förstår att fostra våra telingar med grundläggande hyfsuppträdande, då blir det så att folk i vuxen ålder slänger skit där de står och går och låter någon annan ta hand om’et. När vi sedan misslyckats med denna fostran och effekterna blir negativa då kommer regelnissarna (och regellisorna) farande med standardlösningen enligt formulär 1A — förbud!

För något år sedan blev det tydligt en varm dag i Malmö. Jag var på en liten glidarpromenad utan mål, liten parvel fick glass av morsan, han kämpade av pappersomslaget på glassen, stod där med glass i ena näven och papper i andra, lite lätt vilsen sa han: "var skall jag göra med pappret?", mamman sa lugnt: "släng det på marken, det finns folk som städar här".

Sen måste jag nog säga att fimpar är det lilla problemet i nedskräpningseländet, det ser helt enkelt för djävligt ut i staden numera, och det är ett problem som inte fanns tidigare. Min far bor i Dublin och när man kommer dit, till denna stad som förr var riktigt illa nedskräpad, så är det nuförtiden rent som ett balgolv.

Visst de har förbud med skyhöga böter, men de har också energiskt fostrat sina medborgare att det faktiskt blir trevligare för oss alla, om det är rent och snyggt.

När jag rökte så körde jag, likt Hercules Poirot, med en liten elegant ask för mina fimpar. Den sedvänjan har icke slagit igenom.

Sisu (skit in, skit ut) rules!

SvD