Politiskt snömos
Så kastar sig då politikerna in i debatten om mobbing på jobbet. Då blir det snömos hela vägen, men man får väl ha lite förståelse för det nu när valet närmar sig. Fast vid närmare eftertanke — nej. Så här säger Littorin:
"Ledarskapet på svenska arbetsplatser är otroligt dåligt, hävdar arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (M). Kurser om arbetsmiljö bör bli obligatoriska på alla civilekonom- och civilingenjörsutbildningar."
Detta yttrande visar på hur han ser på chefsskapet. Dels är det tydligen så han tror att man på nämnda utbildningar hittar sina framtida chefer, dels ser han chefsskapet som en liten del i yrkesutbildningen. Att många chefer hämtas från dessa yrkesgrupper är nog riktigt, men en garanti för att dessa skulle bli bra chefer finns över huvud taget inte, även om det skulle ligga insprängt lite arbetsmiljöfrågor i utbildningen. Jag skulle vilja påstå att det motsatta gäller. "Tekniska" utbildningar motverkar ofta bra chefsskap. Det skapar chefer som hellre gör saker rätt, än rätt saker.
Efter att ha sysslat med chefsutveckling i över tjugofem år så vågar jag påstå att bra chefsskap och ledarskap kan du inte utbilda dig till, det sitter i fingerspetsarna, ligger som ett naturligt inslag under huden. Att dessa egenskaper sen måste kompletteras med lite arbetsmiljöfrågor är självklar.
Men en bra chef kan det här tack vare inbyggd etisk och moralisk motor, har tydliga åsikter om rättvisa och har lika tydliga gränser gällande vett och sans, hyfs och en stor portion sunt förnuft. Chef och ledare av rätt kaliber skulle aldrig få för sig att köra kurser i värdegrund och andra nymodigheter. De visar i handling och uppförande var skåpet skall stå på arbetsplatsen, vad som är acceptabel och vad som är korrekt beteende.
Avvikarna från denna "det goda arbetets linje" tas om hand resolut, snabbt och om ingen rättelse sker så ser de till att den personen förflyttas till andra uppgifter där vederbörande inte kan vålla skada för andra.
Arbetsplatsen är just det och det är ingen demokratisk församling där jag kan lulla omkring och uppföra mig som ett svin.
Den bästa chef jag träffat under mina många år var en gammal verkstadarbetare med sju års skolgång, men med stor fingerspitzengefühl, och han gick mycket långt i sin karriär (högsta ansvarig för över 1.400 personer). En mobbare där hade antingen fattat vad det handlade om, gjort avbön, bett om ursäkt för att sen göra rätt, eller så hade vederbörande åkt ut så man riktigt kände vinddraget.
Arbetsplatsen var för övrigt i offentlig regi, så kom inte och påstå, med hänvisning till en masa regelverk, att det inte går. Regelverken räcker till, men det krävs mod och det krävs en egen resning av dignitet, och det lär man sig inte på utbildningar, det har man eller inte.
Att akademiker per automatik skulle kunna bli bra chefer faller på att bra ledare har andra, inte inlärningsmöjliga egenskaper.
Så kära Littorin, det här kan du inte utbilda folk till.
DN
Detta yttrande visar på hur han ser på chefsskapet. Dels är det tydligen så han tror att man på nämnda utbildningar hittar sina framtida chefer, dels ser han chefsskapet som en liten del i yrkesutbildningen. Att många chefer hämtas från dessa yrkesgrupper är nog riktigt, men en garanti för att dessa skulle bli bra chefer finns över huvud taget inte, även om det skulle ligga insprängt lite arbetsmiljöfrågor i utbildningen. Jag skulle vilja påstå att det motsatta gäller. "Tekniska" utbildningar motverkar ofta bra chefsskap. Det skapar chefer som hellre gör saker rätt, än rätt saker.
Efter att ha sysslat med chefsutveckling i över tjugofem år så vågar jag påstå att bra chefsskap och ledarskap kan du inte utbilda dig till, det sitter i fingerspetsarna, ligger som ett naturligt inslag under huden. Att dessa egenskaper sen måste kompletteras med lite arbetsmiljöfrågor är självklar.
Men en bra chef kan det här tack vare inbyggd etisk och moralisk motor, har tydliga åsikter om rättvisa och har lika tydliga gränser gällande vett och sans, hyfs och en stor portion sunt förnuft. Chef och ledare av rätt kaliber skulle aldrig få för sig att köra kurser i värdegrund och andra nymodigheter. De visar i handling och uppförande var skåpet skall stå på arbetsplatsen, vad som är acceptabel och vad som är korrekt beteende.
Avvikarna från denna "det goda arbetets linje" tas om hand resolut, snabbt och om ingen rättelse sker så ser de till att den personen förflyttas till andra uppgifter där vederbörande inte kan vålla skada för andra.
Arbetsplatsen är just det och det är ingen demokratisk församling där jag kan lulla omkring och uppföra mig som ett svin.
Den bästa chef jag träffat under mina många år var en gammal verkstadarbetare med sju års skolgång, men med stor fingerspitzengefühl, och han gick mycket långt i sin karriär (högsta ansvarig för över 1.400 personer). En mobbare där hade antingen fattat vad det handlade om, gjort avbön, bett om ursäkt för att sen göra rätt, eller så hade vederbörande åkt ut så man riktigt kände vinddraget.
Arbetsplatsen var för övrigt i offentlig regi, så kom inte och påstå, med hänvisning till en masa regelverk, att det inte går. Regelverken räcker till, men det krävs mod och det krävs en egen resning av dignitet, och det lär man sig inte på utbildningar, det har man eller inte.
Att akademiker per automatik skulle kunna bli bra chefer faller på att bra ledare har andra, inte inlärningsmöjliga egenskaper.
Så kära Littorin, det här kan du inte utbilda folk till.
DN
Kommentarer
Trackback
