Ipse Cogita!

Det är som att vara på nöjesfältens berg-och-dalbana just nu när det gäller opinionsundersökningar. Än är det rött och sött, grönt och skönt, på topp, än blått och flott. Politikerna måste vara tämligen yra i pyttsen av allt filande på alla argument och förklaringar varför det just nu ser ut som det gör.

Nu är väl inte opinionsundersökningarna att beteckna som varande prognoser, men de används gärna som sådana.

Här uppstår en del problem. För det första verkar undersökningarna vara lite som väderleksprognoser — hälften rätt. För det andra speglar de läget just precis när frågan ställs och det är tydligt att vissa, ganska kraftiga, fluktuationer är att vänta.

Det tredje problemet och tillika det största är att, redan nu i juni, så går det politiska samtalet ut på att kommentera undersökningarna, inte att förklara sin politik. Medierna hoppar på samma trend och använder all tid åt att be våra politiker kommentera rapport efter rapport, samtidigt som många viktiga frågor ligger för fäfot.

Är det ingen som tänkt på att om man talar politik hela tiden så kanske man till och med kan vinna valet? Troligen har man tänkt så, men sen dras man in i huvudfåran igen utan att ha förmågan och modet att stå emot.

I min egen bekantskapskrets resonerar man ungefär så här i frågan: var är grillkolen? Tändvätskan? Solen? Opinionsundersökningarna, försöker jag. Vilken av dem, den idag eller igår eller i förrgår eller i förra veckan eller den som kommer i eftermiddag?

Vi nöts sakta ner i den politiska mullen och risken finns att vi blir så trötta att vi hamnar på sofflocket.

AB Expr. Svd DN