Politik och allvar? Nä, nä!
Vissa är lämpade för stora bedrifter, vissa inte. En moderat kommunpolitiker i Gnosjö, Bertil Nilsson, är spårad och innehållet i hans vidarebefodrade mail förtalar motståndaren Mona Sahlin. Han är således inte lämpad.
Här sitter lilla jag och undrar: finns det ingen spärr mot dårskap inom poltiken? Det handlar inte om partier, röda, gröna eller vilken annan färg som helst i paletten: det handlar om att vissa politiker uppenbarligen inte har allmän hyfs.
Politiker har ett alldeles speciellt ansvar som bygger på det förtroende som vi väljare ger vart fjärde år. Om man börjar trixa med det förtroendet så hamnar vi i sandlådan. Där brukar barn befinna sig, och barn skola icke styra land eller delar därav.
Vid närmare eftertanke: barn är kloka, raka och och de kastar inte skit utan anledning. Vissa politiker verkar inte vara speciellt kloka, de kan vara plumpt raka utan större tankeverksamhet, och de kastar skit utan anledning.
Jag föredrar barnen!
Expressen SvD DN
Å andra sidan är alla de saker som Mona påstås ha gjort i brevet sanna, det enda som är påhittat är motiven.
Man kanske ska fråga sig om man kan vara statsminister om man fifflat på det sättet, eller har Mona lärt sin läxa och nu sent omsider förstått att man inte får låta bli att betala för sig?
Det är inte moderatpolitikern som skapat brevet, och eftersom det uppenbart är menat som ett internt skämt (kan inte tänka mig att någon på fullt allvar skickar den till meningsmotståndare i syfte att få dem att byta åsikt, då lär det vara bra mycket bättre att länka till nätartiklar som behandlar de olika fallen) så förstår jag inte varför det blåsts upp så mycket som det har. En höna av en fjäder är ett passande uttryck för det här fallet.
Kristian Jansson ch Daniel Jonsson:
Jag var mest ute efter att nivån på den politiska debatten var onödigt låg:)
Det tycker jag den är!
Där kan jag hålla med dig.
