Ipse Cogita!

Värnplikten går i graven — vila i frid! Alldeles strax, 11.30 denna dag, så lämnar försvaret systemet med värnplikt och således föreligger ingen plikt längre. Nu skall det hela skötas av yrkessoldater som mot lön och lite annat lull-lull skall ta hand om vårt försvar. Plikt, ett ord vars betydelse troligen devalverats en hel del genom åren, har vi således icke när det gäller försvaret av vårt fosterland.

Om det här är bra eller dåligt är svårt att sia om. Värnplikten hade ju den stora fördelen att man fick ett litet avbrott i uppväxten och fick göra lite nytta, tvingades till umgänge med andra under tämligen skarpa förhållanden och man fick lite träning i att allt inte är bara "jag", det finns ett"vi" också och vi måste jobba ihop.

Alla som gjort lumpen torde väl också hålla med om att det man kommer ihåg och snackar om är på solsidan. Den molniga delen av lumpen tenderade man att glömma, trots att den delen var klart störst.

Att ha en yrkesarmé är en helt annan grej och det skall bli kul att se hur det fungerar. Troligen inte alls är min bedömning. Vem vill jobba i ett företag som inte ens lyckas fixa en så enkel sak som helikoptrar? Som inte ens har rätt utrustning på sina utlandsuppdrag?

Att sen som, Tolgfors, göra frågan till en ungdomsarbetsmarknadsfråga tycker jag är direkt respektlöst mot oss medborgare. Försvaret av landet, om det nu är "inne" nuförtiden, är en långt större fråga än så. Nu hamnar vi nog i den vanliga svenska modellen även när det gäller försvaret — inte mitt problem, det finns folk som är anställda för det där.

Och det är, i alla fall, en helt annan sak. Känslan av att vi har värden som vi alla måste försvara kommer troligen att snävas in till: de som är anställda i försvaret får sköta den uppgiften. Sköter de inte jobbet så kommer alla vi andra att på sin höjd klaga på de missköter sig.

Jag tror också att ett yrkesförsvar kan fungera väl när det är det som är traditionen, som i USA. Där ställer hela folket upp oavsett vem som missköter sig och man stöttar sina soldater. Det beror troligen på att man är väldigt stolt över sitt land, man är patriot.

I vårt land har vi inte samma tradition, vi har alla gjort vår plikt, vi har alla bidragit till försvaret som en naturlig del i våra liv. Nu skall det kastas om, men jag oroar mig för att historiken kommer att utgöra problem just på grund av vårt sätt att emellanåt resonera som så: inte mitt problem.

Och skulle nu någon vara stolt över landet Sverige och dess traditioner så anses nog dessa lite halvdinga i roten, eller Sverigedemokrater, och vi står också inför risken att till och med få en statsminister som tycker "... Vi har midsommarafton och sådana töntiga saker." (Mona Sahlin).

Ett yrkesförsvar lett av dylikt folk kan nog inte bli något att vara stolt över; vad finns det att försvara?

För de yngre: Muck (av romanis mukk, "fri", av prakrits mukka, "frisläppt") eller som vi andra som gjort lumpen tror: Militär Utryckning, Civila Kläder.

Expressen SvD