Ipse Cogita!

Knappt har trycksvärtan torkat på Maciej Zarembas utmärkta reportage om mobbing, förrän vi än en gång får praktiska exempel på detta galna lands kränkningspolicy. I den här frågan saknas både hjärta och hjärna oss de ansvariga och magkänslan, den kända, lyser med sin frånvaro.

Yasmine Gustafsson har blivit både trakasserad och hotad och misshandlad och ingen, ingen!, gör något. Nu begär hon skadestånd efter att ha polisanmält hur hon blivit behandlad.

Rektorn är det största stolpskottet och hon duckar så hårt att hon vid det här laget har fått ryggskott: "Vi vill inte ge oss in i någon debatt. I väntan på rättegången hänvisar vi till våra jurister, säger hon."

Så här är det varje gång och det är varken mer eller mindre en skandal. Lagarna finns men ingen tycks vara intresserade av att döma efter dem.

De har fått ett förlikningsförslag, 30.000 pix, så visst känner sig kommunen skyldig. Att vi skattebetalare, gång på gång, skall in och betala skadestånd till mobbade samtidigt som ansvariga kommer undan är direkt stötande, förolämpande och f...n vet om jag inte blir kränkt.

Rektorn, Kerstin Lindberg, skall ha kicken efter vederbörliga skadestånd och 123 offentliga piskrapp!

De som har sett på och tigit skall ha 124 rapp, rullas i tjära och hönsfjädrar, för att slutligen förvisas från riket på livstid.

Någon form av ordning får det väl ändå vara i rättsstaten (?) Sverige!

DN AB