Ipse Cogita!

Lika som bär?

I Europa gör man väl inte precis vågen när Margot Wallström kommer på tal. En tämligen vanlig politiker utan speciellt mycket vare sig plus eller minus i kommentarerna. I Sverige är det annorlunda. Här tycks större delen av svenska folket (?) tycka att hon är något av en drömpolitiker; vad människor grundar det på förstår jag inte: det är en gåta.

Sen tycker jag det är direkt skamligt att glida in lite från vänster och stötta Mona lite då och då, samtidigt som hon aldrig ger svar på om hon vill vara med i det svenska politiska arbetet eller inte. Hon har en, för mig fullständigt oförklarlig, egen liten gräddfil där hon lallar runt efter eget huvud.

Mona kallar, Margot kommer, ler lite underfundigt, uttalar sig ytterst mediokert och vips, så är hon tillbaka på FN-skrapan och sitt riktiga jobb. Vem f...n vill ha en så’n? Antingen är hon med hela vägen och tar ansvar, eller så kan hon hålla sig borta.

Hon säger: "... så när Mona kommer dit så tänkte jag att jag kan se om jag kan hjälpa till." Lite som när män med gamla huvuden och inställningar säger detsamma om hemarbetet.

Bevare mig för dylika ladys!

DN DN DN