Grupperingar är alltid skit!
Så fort någon börjar tala om att vi människor skall indelas i grupper till exempel: kvinnor, män, heterosexuella, feminister, homosexuella, långa, korta, svarta, vita, gula, vackra, fula, arbetslösa, sjuka, tärande eller närande, så går jag i spinn.
Vi är alla individer, som förvisso emellanåt ingår i olika grupper, men vi är alla individer med allt vad det innebär. Jag tillhör exempelvis oftast mer än en "gruppering" åt gången och då blir det löjligt när frågan kommer om jag, till exempel, är feminist. Hur f...n kan någon vara det? Vem definierar vad det innebär? Vad har jag med det att göra?
Det är rena sakfrågorna som avgör: lika lön?, självklart!, kvotering? Nu grupperar vi igen! Gruppen kvinnor före andra och så där rullar det på. Blir du slagen på käften så blir du det och då skall väl inte: "Carin Götblad, länspolismästare i Stockholm, har tidigare uttryckt att "Misshandel av hatbrottskaraktär ska få förtur.", eller ...?
Jag ser varje enskild människa som den är, sen må det vara en kriminell eller en idiot eller en religiös eller en ateist eller vad tusan som helst. Människans enskilda handlingar skall bedömas och dömas — inte olika konstellationer.
Nu är det svårt det här tydligen. I mitt yrke stöter jag ofta på att folk på olika arbetsplatser påstår att: "vi har ett kollektivt ansvar för det eller det"; kollektivt ansvar finns inte. Det är av nödvändighet personligt.
Att tillskriva den ena grupperingen några värden över huvud taget synes mig dumt eller till och med meningslöst.
Nu verkar det som om alla närmast snubblar in i HBT-världen och alla bekänner hur viktigt det är att bejaka dessa grupperingar.
Må så var, men vad jag motsätter mig är att vi alla, i alla sammanhang måste heja på, politiskt korrekt, dessa ständiga grupperingar av stackars människor.
Det finns ting som är rätt och det finns det som är fel, redan här blir det så klart problematiskt eftersom våra åsikter om rätt och fel skiljer sig åt. Sen finns det saker som är lagliga och olagliga och där blir det enklare. Det som är olagligt är just precis det och då kan vi dömas. Men kraven på lagstiftarna blir mycket stort och att det kan gå fel visar domen mot mangatecknaren och barnporr. Det här till exempel är barnporr:
Det är olagligt med dylika bilder och du kan dömas och ditt hem kan invaderas av konstaplar som snor din dator och du sitter där som ett fån. Men rätt är det inte.
Jag är en människa med fel och brister, men jag är inte en människa som kan grupperas!
Jag är, inbillar jag mig, en fri fågel men jag är medveten om att jag har mycket skit, från motblåsande fläkt, att kämpa mot.
Kollektiv, nja; individ, ja. Och förväxla nu för tusan hakar inte indivdualism med egoism. Den förste står individuellt med rak rygg; den andre, egoisten, står med svampig ryggrad!
Expr. SvD Rick Falkvinge HAX
Vi är alla individer, som förvisso emellanåt ingår i olika grupper, men vi är alla individer med allt vad det innebär. Jag tillhör exempelvis oftast mer än en "gruppering" åt gången och då blir det löjligt när frågan kommer om jag, till exempel, är feminist. Hur f...n kan någon vara det? Vem definierar vad det innebär? Vad har jag med det att göra?
Det är rena sakfrågorna som avgör: lika lön?, självklart!, kvotering? Nu grupperar vi igen! Gruppen kvinnor före andra och så där rullar det på. Blir du slagen på käften så blir du det och då skall väl inte: "Carin Götblad, länspolismästare i Stockholm, har tidigare uttryckt att "Misshandel av hatbrottskaraktär ska få förtur.", eller ...?
Jag ser varje enskild människa som den är, sen må det vara en kriminell eller en idiot eller en religiös eller en ateist eller vad tusan som helst. Människans enskilda handlingar skall bedömas och dömas — inte olika konstellationer.
Nu är det svårt det här tydligen. I mitt yrke stöter jag ofta på att folk på olika arbetsplatser påstår att: "vi har ett kollektivt ansvar för det eller det"; kollektivt ansvar finns inte. Det är av nödvändighet personligt.
Att tillskriva den ena grupperingen några värden över huvud taget synes mig dumt eller till och med meningslöst.
Nu verkar det som om alla närmast snubblar in i HBT-världen och alla bekänner hur viktigt det är att bejaka dessa grupperingar.
Må så var, men vad jag motsätter mig är att vi alla, i alla sammanhang måste heja på, politiskt korrekt, dessa ständiga grupperingar av stackars människor.
Det finns ting som är rätt och det finns det som är fel, redan här blir det så klart problematiskt eftersom våra åsikter om rätt och fel skiljer sig åt. Sen finns det saker som är lagliga och olagliga och där blir det enklare. Det som är olagligt är just precis det och då kan vi dömas. Men kraven på lagstiftarna blir mycket stort och att det kan gå fel visar domen mot mangatecknaren och barnporr. Det här till exempel är barnporr:
Det är olagligt med dylika bilder och du kan dömas och ditt hem kan invaderas av konstaplar som snor din dator och du sitter där som ett fån. Men rätt är det inte.
Jag är en människa med fel och brister, men jag är inte en människa som kan grupperas!
Jag är, inbillar jag mig, en fri fågel men jag är medveten om att jag har mycket skit, från motblåsande fläkt, att kämpa mot.
Kollektiv, nja; individ, ja. Och förväxla nu för tusan hakar inte indivdualism med egoism. Den förste står individuellt med rak rygg; den andre, egoisten, står med svampig ryggrad!
Expr. SvD Rick Falkvinge HAX
Kommentarer
Postat av: Eva-Marie
Mycket bra skrivet.
Carl Larson tavlan är helt underbar, en riktig kulturskatt.
vänligen, Eva-Marie
Trackback
