Det har jag anat länge...
Vi har ju lite svenskar på topp-positioner i världen och Inga-Britt tillhör en av dessa, tillika en kvinna med stor integritet och stor kunskap. Att hon nu sopar till självaste generalsekreteraren i FN, den notoriskt bleke Ban Ki-Moon, länder henne heder.
Jag minns Ban Ki-Moon mest under klimatdebatten där det stod klart att mannen var dåligt påläst och allmänt virrig och han kunde ta i:
Så enligt den mannen så är det mindre än nio år kvar innan vi sitter på pottkanten. Människor som han skall kritiseras.
Rapporten kan du läsa här.
Mona Juul, norsk FN-ambassadör, har tidigare riktat skarp kritik mot mannen och kallat honom både inkompetent och olämplig. Jag tror de har rätt. Ban Ki-Moon är ingen Dag Hammarskjöld precis och om det är något som FN skulle behöva så är det en stark chef med hög röst och hedersam framtoning.
Det lär aldrig hända eftersom FN då skulle kunna framstå som en aktör att räkna med i den internationella politiken, och det vill vare sig Obama, Sarkozy, Medvedev eller någon annan av tungviktarna i världspolitiken.
FN gör sig bäst som lite lagom lamt, att använda vid lämpliga tillfällen. Och ibland hjälper det inte alls vad FN tar tag i och fördömer; vissa, likt Israel, sk...ter fullständigt i vilka resolutioner som utfärdas.
En genomgripande omstrukturering vore på plats så att FN blir mer än en papperstiger.
Jag gillar Inga-Britt Ahlenius, en orädd människa med patos; sådana växer inte på träd numera.
AB Expressen SvD DN
Kommentarer
Trackback
