Vargens dagar är nog räknade

Klokt skrivit av Jan Guillou denna dag i Aftonbladet. Han är ju jägare av rang själv så han torde veta mer än jag i själva sakfrågan. Men efter denna — och många andra skrivelser i frågan — så måste det nog fastställas att vargens dagar är räknade. Personligen tycker jag det är synd och konstigt. Konstigt eftersom jag inte kan få in i skallen att vi i vårt glest befolkade land inte skulle kunna ha en livaktig, frisk och exotisk vargstam lullande runt i skogarna.

Men vissa rabiata urskogsbonnläppar verkar vilja annorlunda och det vore en skam om dessa skulle gå — vilt pangande — segrande ur denna kamp.

Men med understöd av vimsiga politiker, tillika oärliga, ett antal jägareorganisationer som målar svart till vitt så är risken stor att vi till slut får följande bild:

R.I.P

Ansiktena på barnen har jag avmaskat. Föräldrarna till ungarna hade dock inga problem med att låta kidsen posera framför avskjuten gråben. Smaklöst och respektlöst står det i min bok.

Uppdatering:
Så kom det lite mer underligheter i den här frågan:



Nu kan jag skriva ny rubrik: "Vargens dagar är nog räknade.

DN


Kommentarer
Postat av: Anders

Så kan man också se det, att "vargens dagar är räknade". För egen del så är jag av rakt motsatt uppfattning, utan att för den skull "slå fast".



Som en av dessa dina "rabiata urskogsbonnläppar" vill jag ändå försöka bortse från den oerhörda förolämpningen, och bidra till lite nyansering.



Vargen kommer att leva och må i Sverige under överskådlig tid. Skälet är förstås att de människor som ska leva med konsekvenserna nu också accepterar varg och att vargen betraktas som ett vilt bland alla andra, och som får jagas. Antagligen så kommer vargjakten, på några års sikt, att innebära att vargen får ett ändrat, skyggare, beteende gentemot människan och dess boningar.



Vi har fler rovdjur än på mycket mycket länge i vårt land, bl.a. tack vare att vi kan jaga dem. De negativa konsekvenserna för de människor som drabbas av rovdjurens liv och leverna är också större än på mycket mycket länge, men det finns ändå en acceptans för rovdjuren. Tvistefrågan är väl egentligen hur många de ska vara.



Synen på jakt innehåller stor pännvidd i känslor och åsikter. Ytterligheternas uttryck erbjuder stora dramaturgiska lockelser för löpsedelskåta redaktioner.



För sisådär 40-50 år sedan fick vi betalt för att döda varg. Idag betalar vi för att få ha den i skogen. Tänk ändå så det ändrats. Det är bra tycker jag.



2010-02-01 @ 13:41:01
Postat av: morgan

den där bilden är inte på en skjuten varg,bilden föreställer en varg som den 2008-12-29 hittades fastfrusen i isen..se länk nedan



http://www.aftonbladet.se/nyheter/article4088520.ab



försök inte falskmåla jägare med såna tillgrepp



2010-02-03 @ 22:14:11
Postat av: Torny Eriksson

Varför blir man inte förvånad alla dessa lögnhalsar och sannings förvrängare varför fara med rent ljug när det finns så mycket fakta och sanning som bevisar att vargen är ett stort skade djur

2010-02-04 @ 18:01:57
Postat av: FMJ

Hej, jag för min del som jägare är glad över att en del av mina pengar går till viltforskning. Vad tycker du att de ska gå till? Lobbying för/mot varg? Personligen vill jag att det ska finnas en genetiskt frisk och livskraftig vargstam.



Eller menar du att det moraliskt förkastligt att jägarna betalar för forskning, direkt eller indirekt, överhuvudtaget för att det i så fall kan misstänkliggöra objektiviteten av den sk. "jägarfinansierade forskningen"?

Jägarna har ju inte alls påverkan på själva resultaten av studierna. Jag föreslår att ni även läser originalartikeln http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/jagarna-betalar-svensk-viltforskning-1.1036640 noga.

Jag citerar ur artikeln: "Svenska jägareförbundet har knappt 200.000 medlemmar. Från deras medlemsavgift dras tjugo kronor varje år till den så kallade forskningstjugan." vidare "Håkan Sand [forskare på Grimsö forkningstation, min kommentar]ser dock Viltvårdsfonden som sin huvudsakliga finansiär. Alla som vill jaga lagligt i Sverige måste betala en viltvårdsavgift på 300 kronor om året. Förra säsongen gav de cirka 265.000 jaktkorten totalt 65 miljoner kronor till den så kallade viltvårdsfonden.". Nu kommer vi till det viktiga som jag ser det: "Forskningsanslagen administreras av Naturvårdsverket. Ansökningarna som olika forskare skickar in bedöms av en särskild viltkommitté. I denna viltkommitté sitter sju personer. Två av dem kommer från Jägareförbundet."

Denna kommité administreras således av Naturvårdsverket och består följaktligen inte enbart av jägare. Förutom dessa två jägarförbundets representanter ingår expertis från bl.a. diverse universitet och länstyrelse. Se http://www.naturvardsverket.se/sv/Forskning/Soka-forskningsbidrag/Soka-bidrag-for-viltforskning/Beslutsprocess/. [Här räknar jag till fler experter än de sju som nämns i artikeln, men websidan jag hittade är uppdaterad 2008 så det kan ha ändrats lite sen dess]



Förutom dessa nämnda "pengakällor" finns även pengar från Vetenskapsrådet och från Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande. Dessa två har, enligt det jag förstått, inte finansierat jägarrelaterade forskningsfrågor på samma sätt som de tidigare nämnda.



Således, att jägare till en viss(!) del ska få påverka vad pengarna från dem ska användas till ser jag som en självklarhet. Tycker du inte att det är vettigt att man forskar om de djur man verkligen avser, eller funderar på, att jaga?



Förutom detta så vill jag påpeka är det naturligt att forskare vill ha mer pengar till sin forskning - oavsett om det är statliga eller inte. Att Linda Laikre mfl. lobbar och kämpar för sin forskningsfinansiering är förståerligt. Forskningsvärldens vardag är nämligen till stor del en oavbruten jakt på finansiering (och därmed vettig anställningstrygghet). Den effektiva forskningstid som de kan bedriva minskar således drastiskt då de är upptagna av att hela tiden försöka hitta sätt att finansiera fortsatt forskning - för att inte tala om hur påfrestande det är för individerna själva.

2010-02-06 @ 03:53:19

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0