Ipse Cogita!

Det är självfallet så att vi måste kunna lita på lagens väktare, men vi får inte hamna i den situation som nu är på ingång i debatten nämligen att det är ett gigantiskt problem. I SvD idag sägs det så här:

"Mellan 1998 och 2008 åtalades 48 poliser för grov kvinnofridskränkning eller misshandel av fruar, sambor och expartners. Men väldigt få anmälningar, bara en procent, leder till åtal."

Om nu siffrorna är rätt så skulle det innebära i runda slängar 5 poliskonstaplar per år. Om det nu finns c:a 19.000 poliser så torde det innebära att att poliser som begår dessa brott uppgår till 0,025% per år. Eller uttryckt på ett annat sätt — 99,975% bankar inte skiten ur sina fruar eller håller på med något annat dubiöst.

Sen kommer frågan:

"Hur ser kvinnosynen egentligen ut i den svenska poliskåren, bortom alla vackra ord om genusperspektiv och jämställdhet?"

Det kan man alltid fråga sig på alla arbetsplatser, men skall vi följa statistiken ovan så blir svaret — ganska bra!

"Representanter från polisen kommer sannolikt hävda att den här mannen var en ulv i fårakläder, ett udda rötägg. Jag köper inte det."

Så fortsätter Anna Larsson och jag undrar bara lite lugnt på vilket underlag hon grundar det resonemanget på. Att hon inte köper det alltså. Forskning?

Det är självfallet som så att det finns drumlar och ulvar i fårakläder och udda rötägg även inom polisen, men att dra en hel yrkeskår med där tillhörande familjer i smutsen är även det smutskastning, och jag tillåter mig att undra i vilket syfte denna typ av "journalistik" framförs.

Gun Heimer, överläkare säger:

"Händelsen med den högt uppsatta polischefen som sitter häktad misstänkt för grova sexbrott mot barn får inte ses som en isolerad händelse." Nähä, hur skall den då ses? Som om var och varannan manlig polis är en potentiell förbrytare? Män är djur (vilket vi faktiskt är, även kvinnor) det vet vi ju sen tidigare, men jag tror att den ingången, att det nog är mer än vi tror, är direkt kontraproduktiv.

Hon fortsätter:

"Läkare, präster och poliser - alla personer med yrken där förtroendet från patienter, medmänniskor och brottsoffer är en av grundstenarna - har ett särskilt stort moraliskt ansvar. När någon inom dessa yrkeskategorier går över gränsen och bli kriminell måste man diskutera vad det är som lett dit och hur man ska kunna åtgärda problemet."

Och till det finns bara ett att säga — goddag yxskaft!

SvD DN