2010 och allt är lugnt!
Helgerna har vi nu med betryggande marginal lämnat bakom oss och allt återgår sakta men säkert till det normala. Klimatet är som det är trots hysteriska försök att få oss att tro att det är på väg att kollapsa; vargarna har framgångsrikt decimerats till en för inavel lämplig nivå; skivförsäljningen har ökat igen för första gången sen 2000 (vem f...n köper plastbitar!?) osv. Det är riktigt skönt med andra ord och man kan utan vidare bara vara och vegetera.
Men det är klart, så kan det ju inte vara!
Man hinner liksom inte riktigt börja njuta av lugnet förrän den stressade jakten på avstressning tar sin början. Och uppfinningsförmågan är stor vill jag lova: här tar vi inga promenader utan löjliga gåstavar inte och självklart stoppar vi dojjorna fulla med magneter; väl hemkomna efter gångturen (om vi inte snubblat på stavar och magneter) så väntar varma vetekuddar värmda i micron (dj...vla jobb!) och folk lägger sig ner på spikar samlade på en matta och i denna brännande miljö plågar man sig till avslappning. Verkar kul.
Nä, min helg ser bättre ut. Efter en niotimmarssömn masar jag mig upp och sträcker på mig lite lätt, inte för mycket för då knakar det. På med en kastrull med vatten och medans det kokar upp så går jag och pinkar och borstar bissingarna. En café au lait med lika delar kaffe och varm mjölk tillreds varefter jag stapplar till min fåtölj à la reclinertyp. Inledningen är lugn och tung.
Upp med datorn för att skumma alla tidningar och bloggar som jag konstant håller koll på, självklart har jag lite musik på i bakgrunden och det är ingen repig plastbit, jag lovar! Det där blir man trött av, speciellt när man måste iakttaga skivindustrins dödsryckningar, så innan ögonlocken faller så kämpar jag mig upp och tar, tillsammans med hustrun, "in julen" och placerar prylarna på vinden. Nu är det dags för en liten promenad, man måste ju träna, men jag vänder vanligtvis i dörren eftersom vädret är kass och jag tror inte på nyset — "det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder". Jag vände även idag.
Det får bli en brasa och en bok. Efter ett par kapitel och värmen i ryggen så passar det bra med en tupplur. Jag bejakar genast denna impuls och sussar gott i tjugo minuter (det gör jag varje dag sedan hedenhös).
I skrivandes stund så är det här jag är, och jag kommer inte att stressa mer än så och någon Yogagunga tänker jag inte skaffa. Jag har en hängmatta och den skall jag "befolka" så snart vädret tillåter.
Summa summarum: att stressande jaga prylar för att kunna stressa av verkar vara en omväg och plastprylar kommer jag bara att använda när jag skrapar rutan på bilen (vilket för övrigt också är ett tungt arbetet).
SvD DN SvD2
Men det är klart, så kan det ju inte vara!
Man hinner liksom inte riktigt börja njuta av lugnet förrän den stressade jakten på avstressning tar sin början. Och uppfinningsförmågan är stor vill jag lova: här tar vi inga promenader utan löjliga gåstavar inte och självklart stoppar vi dojjorna fulla med magneter; väl hemkomna efter gångturen (om vi inte snubblat på stavar och magneter) så väntar varma vetekuddar värmda i micron (dj...vla jobb!) och folk lägger sig ner på spikar samlade på en matta och i denna brännande miljö plågar man sig till avslappning. Verkar kul.
Nä, min helg ser bättre ut. Efter en niotimmarssömn masar jag mig upp och sträcker på mig lite lätt, inte för mycket för då knakar det. På med en kastrull med vatten och medans det kokar upp så går jag och pinkar och borstar bissingarna. En café au lait med lika delar kaffe och varm mjölk tillreds varefter jag stapplar till min fåtölj à la reclinertyp. Inledningen är lugn och tung.
Upp med datorn för att skumma alla tidningar och bloggar som jag konstant håller koll på, självklart har jag lite musik på i bakgrunden och det är ingen repig plastbit, jag lovar! Det där blir man trött av, speciellt när man måste iakttaga skivindustrins dödsryckningar, så innan ögonlocken faller så kämpar jag mig upp och tar, tillsammans med hustrun, "in julen" och placerar prylarna på vinden. Nu är det dags för en liten promenad, man måste ju träna, men jag vänder vanligtvis i dörren eftersom vädret är kass och jag tror inte på nyset — "det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder". Jag vände även idag.
Det får bli en brasa och en bok. Efter ett par kapitel och värmen i ryggen så passar det bra med en tupplur. Jag bejakar genast denna impuls och sussar gott i tjugo minuter (det gör jag varje dag sedan hedenhös).
I skrivandes stund så är det här jag är, och jag kommer inte att stressa mer än så och någon Yogagunga tänker jag inte skaffa. Jag har en hängmatta och den skall jag "befolka" så snart vädret tillåter.
Summa summarum: att stressande jaga prylar för att kunna stressa av verkar vara en omväg och plastprylar kommer jag bara att använda när jag skrapar rutan på bilen (vilket för övrigt också är ett tungt arbetet).
SvD DN SvD2
Kommentarer
Trackback
