Vissa har det — andra inte
Mitt intresse för sport ligger väl på nivån "jag hoppar i alla fall över sportsidorna" men i fallet Anja och Helena så är det intressant av många orsaker.
I grunden verkar det som om Anja tycker det här med sport är kul och har inställningen — går det inte den ena gången så går det nog tusan den andra, eller tredje... Helena verkar ta det hela på alltför stort allvar, som om det gällde livet eller som om det vore ett krig som skall utkämpas.
Att som Anja dansa i backen i hundra knyck och slå sig halvt fördärvad ena stunden, bara för att tjugofyra timmar senare stå på pallen igen tyder på en fysik av guds nåde och en mental styrka som som man önskar man själv hade (personligen är jag glad att hon blev trea; tvåa skall man aldrig bli ity man då är bäst bland förlorarna!).
Helena missar ett skott och får sen svårigheter att hitta tillbaka till mental styrka.
Jag kritiserar så klart inte Helena, men jag tror att i sport, som i resten av livet, att det är farligt att inte ha roligt och att inte leva lite "laid back".
Så jäkla viktigt är inte sport, det skall vara kul och vem vet — kanske framgångarna då kommer lite av sig självt.
AB SvD SvD DN DN
Uppdatering:
Haver man sett, i Süddeutche Zeitungen, skriver man:
Kommentarer
Postat av: A
Men skidskyttet är ju Helenas "jobb", klart hon tar det på allvar. Det är väl så att det har gått riktigt bra för henne och att hon har haft flyt, just nu så är hon i en svacka, klart man blir frustrerad...speciellt också när man inte kanske förstår varför.
Trackback
