Polisens roll och uppgift
Jag skrev redan igår om Jesper Nilssons eskapader i tunnelbanan. Med lite distans till händelsen och en god natts sömn så kvarstår det faktum att vi har problem om våra poliskonstaplar skall knalla runt och uppträda som de gjorde här.
Jag den stora förmånen att ha inte mindre än fem vänner, av båda könen, som är poliser och jag säger förmånen eftersom jag bedömer att de är poliser av det slag som är en heder för kåren. Med det vill jag bara tydliggöra att jag inte drar alla poliser över en kam, tvärtom många av lagens väktare är som klippt och skurna för sitt jobb.
Men i det aktuella fallet infinner sig ett antal frågetecken:
Varför sysslar våra poliser med biljettkontroller i tunnelbanan, vilket tydligen var det de sysslade med? Att man skall betala för sig och inte snylta sig in på T-banan är självklart, men brottet kan väl inte anses ha mycket större tyngd än snatteri, och civila poliser som går runt och jagar snattare i butikerna finns det väl inte. Skulle det finnas så är det i så fall ytterligare ett bevis för oförmågan att prioritera.
Att tilltala medborgare med en von oben attityd kan aldrig skapa förtroende. Att med förtäckta hot sätta vanliga, låt vara fotograferande, medborgare på pottkanten är inget annat än sandlådementalitet av vuxna människor som inte växt upp.
Det är inte förbjudet att fotografera i detta land, och att de hamnade på nätet berodde på att de uppträdde som de gjorde, inget annat.
Ytterst handlar det om hur urvalsprocessen ser ut när man tar in folk till polisutbildningen. Kåranda är nog bra men den får inte slå över i totalitär sådan. Vem är egentligen till för vem?
Och hur skall man kunna tro på polisledningarnas ständigt upprepade mantra "vi jobbar med vår värdegrund" när det uppenbarligen inte fungerar på alla håll. Sitter alla och nickar till på föreläsningarna eller...? Som en god vän sa till mig för många år sedan, värdegrund är inget man snackar om, det är något man gör.
Sen kan man alltid fundera över om vissa i kåren aldrig har hört talas om teknisk utveckling, internet och liknande företeelser. Klart som tusan, på gott och ont, att risken för avslöjanden av inkorrekt beteende förr eller senare avslöjas av våra Jesprar.
Självfallet skall vi medborgare ta ansvar för vårt samhälle, var och en på sitt sätt, och till hjälp skall vi ha en poliskår som stöttar de goda och jagar buset. Här gick det snett.
Lyft nu fram de goda exemplen, de goda poliserna men visa också, i handling, att när dessa T-banepoliser går över anständighetens gräns så blir det konsekvenser — kanske en påbyggnadskurs i värdegrund!
AB
Jag den stora förmånen att ha inte mindre än fem vänner, av båda könen, som är poliser och jag säger förmånen eftersom jag bedömer att de är poliser av det slag som är en heder för kåren. Med det vill jag bara tydliggöra att jag inte drar alla poliser över en kam, tvärtom många av lagens väktare är som klippt och skurna för sitt jobb.
Men i det aktuella fallet infinner sig ett antal frågetecken:
Varför sysslar våra poliser med biljettkontroller i tunnelbanan, vilket tydligen var det de sysslade med? Att man skall betala för sig och inte snylta sig in på T-banan är självklart, men brottet kan väl inte anses ha mycket större tyngd än snatteri, och civila poliser som går runt och jagar snattare i butikerna finns det väl inte. Skulle det finnas så är det i så fall ytterligare ett bevis för oförmågan att prioritera.
Att tilltala medborgare med en von oben attityd kan aldrig skapa förtroende. Att med förtäckta hot sätta vanliga, låt vara fotograferande, medborgare på pottkanten är inget annat än sandlådementalitet av vuxna människor som inte växt upp.
Det är inte förbjudet att fotografera i detta land, och att de hamnade på nätet berodde på att de uppträdde som de gjorde, inget annat.
Ytterst handlar det om hur urvalsprocessen ser ut när man tar in folk till polisutbildningen. Kåranda är nog bra men den får inte slå över i totalitär sådan. Vem är egentligen till för vem?
Och hur skall man kunna tro på polisledningarnas ständigt upprepade mantra "vi jobbar med vår värdegrund" när det uppenbarligen inte fungerar på alla håll. Sitter alla och nickar till på föreläsningarna eller...? Som en god vän sa till mig för många år sedan, värdegrund är inget man snackar om, det är något man gör.
Sen kan man alltid fundera över om vissa i kåren aldrig har hört talas om teknisk utveckling, internet och liknande företeelser. Klart som tusan, på gott och ont, att risken för avslöjanden av inkorrekt beteende förr eller senare avslöjas av våra Jesprar.
Självfallet skall vi medborgare ta ansvar för vårt samhälle, var och en på sitt sätt, och till hjälp skall vi ha en poliskår som stöttar de goda och jagar buset. Här gick det snett.
Lyft nu fram de goda exemplen, de goda poliserna men visa också, i handling, att när dessa T-banepoliser går över anständighetens gräns så blir det konsekvenser — kanske en påbyggnadskurs i värdegrund!
AB
Kommentarer
Trackback
