Ipse Cogita!

I SvD skriver Sanna Rayman klokt om integritetsproblematiken. Hon utgår från pinkande och icke pinkande ministrar för att visa att vi numera får, eller kommer att få, behandlas i princip hur som helst, såvält fysiskt som digitalt.

Skolbarn skall testas, muddras och annat trams; vi alla kommer att övervakas in absurdum vi ett antal bokstavsföreteelser (FRA, IPRED, Acta, SWIFT etcetera), vilket i praktiken kommer att innebära att allt du gör, var du gör det och med vem du gör det kommer att finnas lagrat i, märk väl, maktens databurkar.

Det gäller till exempel alla sms, mms, telefonsamtal och alla dina sökningar på nätet. Varför detta skall vara möjligt har jag innerligt svårt att förstå. Dessutom kan jag inte fatta varför våra vanliga brev skall undantagas. Kan de rota i mina väskor och tvinga mig, under parollen "erbjudande", att drogtesta mig, såklart utan misstanke, så börjar det väl bli dags att öppna vanliga brev också. Smid medans järnet är varmt för tusan!

Just nu ryser politiker vid ett sådant förfarande. De resonerar och reagerar som så: att öppna ett privat brev skulle verkligen vara att kränka den personliga integriteten! Men jag påstår att det vore bättre att vända på hela kuttingen — tillåt öppning av pappersbrev men ge tusan i överhetslagring av alla uppgifter i de digitala kanalerna. DET skulle jag kunna leva med (till och med tant gredelins berömda brev till misstänkta personer, allt i glada färger)!

Det som trots allt förvånar mig mest är att hela världen, inte minst i frihetens vagga USA, verkar älska att inskränka våra friheter och det in i minsta detalj. Man behöver inte vara Einstein för att förstå att detta kommer att leda till ökad misstänksamhet människor emellan; att utvecklingen i stort kommer att gå bakåt i stället för framåt.

Övervakningssamhället är makthavarnas sätt att hålla oss i örat och så har det alltid varit. Men nu, med ny teknik, finns det anledning att lugna ner sig och se vilka negativa konsekvenser en övervakning, fysisk som digital, kan tänkas få på samhället i stort.

Tysta människor rumlar runt på stan, misstänksamheten breder ut sig, hemliga sällskap och kommunikationskanaler etableras, angiverisjukan breder ut sig och på det hela taget så devalveras humanistiska värden så till den grad att folk kommer att ta "ett skott för pannan" hellre än att leva i ett samhälle som man inte vare sig trivs i eller kan leva i.

De enda som jublar är de småttiga människor som lever efter devisen: "rent mjöl i påsen".

Det faller ett tungt ansvar på våra politiker i denna fråga just nu. Och vad gör våra politiker då, just nu i valtider? De mörkar hela frågan och vill inte ta i den med tång! Detta samtidigt som de kör på med sina kiss- och muddringsknep.

Allvarligast är dock alla vi medborgare som är tystare än drogade möss. Men jag vet varför, folk är inte pålästa. På en fest härförleden kom frågan upp, den slank in lite från sidan, och då sa en i sällskapet att det inte är bra att ..., och så drog han en historia som redan idag är sann. Döm om min förvåning när alla, alla!, sa att "så är det inte, så får det inte vara, så kan det inte vara o.s.v".

När vi sedan, via det fantastiska nätet, kunde visa att: det är så och det kommer att bli värre, så infann sig en viss förvåning men också en tystnad. Jag är säker på att denna fest i de röda djurens tecken fick många att tänka om. En ringde mig häromdagen och sa: jag har nu snurrat runt i cybervärlden ett tag och jag börjar fatta. Denne soffliggare kommer nu att rösta, och som den kloke man han är så vet jag hur.

Det är således makten vi skall se upp med och när dessa maktmänniskor i namn av terrorism och annat fjönteri skall övervaka alla, alltid överallt då skall vi se upp. Självfallet skall det finnas möjlighet att, även i lönndom, efterspana skurkar och banditer men det är en helt annan sak. Hade man gjort det lite mera professionellt så hade man säkert lyckats lite bättre också.

Att införa, steg för steg, övervakning av våra medborgare kommer att straffa sig, var så säker.

Så vakna upp gott folk — mörkrets furstar slipar instrumenten!

Remember, remember...!