Tydlig brasklapp!
Desperationen växer i den politiska röran speciellt i den rödgröna. Nu skall vi militärt lämna Afghanistan sägs det och det vore ju bra. Men tro dem icke! En tydligare brasklapp har väl sällan lämnats i ett ärende:
"Men läget på marken kommer att vara avgörande, poängterade både Mona Sahlin och Peter Eriksson".
Så här gör våra politiska broilers hela tiden; de kommer med en massa löften men ser alltid till att det finns en bakdörr att smita ut ur om verkligheten skulle visa att man inte klarar jobbet. På så sätt kan man alltid, i alla lägen, hävda:
Men vi sa ju att...
Missförstå mig rätt, verkligheten gör alltid att man måste ändra sig allt som oftast ("om man står vid stup är det ibland ett steg framåt att ta ett steg tillbaka"), men när det gäller politiker så gäller inte denna enkla sanning. Varför?
Jo, av den enkla anledningen att de alltid tar till brösttoner och en von oben attityd när de tror att de kommer att klarar att genomföra sina löften; när detta sedan visar sig vara ogörligt så utnyttjar de sina brasklappar för att rentvå sig själva på ett försvarsmässigt sätt.
Så här gör normalt folk: vi lovade att ..., nu visar det sig att vi hade fel, politiker gör så här: via lovade att ..., men vi sa också (brasklappen). Normalbegåvade inser att det är okey att ha fel, politiker skulle aldrig säga att de hade fel.
Detta trots att politiker är klart överrepresenterade när det gäller att ha fel!
DN SvD AB
Kommentarer
Trackback
