Våldtäkt och siffror
Vid alla undersökningar finns det vissa basregler att hålla reda på och jag har kommit fram till dessa:
1) Vem beställde undersökningen? Varför?
2) Hur gjordes urvalet, vem deltog? Varför?
3) Vilka frågor ställdes egentligen (ord för ord)? ("Som man ropar får man svar").
4) Hur stor var svarsfrekvensen?
5) Hur har allt detta tolkats, och av vem/vilka?
Och så till siffrorna. Det står att det gäller unga kvinnor. Vilka är dessa, vilket åldersintervall?
Det finns (2008, SCB) 4.652.637 kvinnor i Sverige. Det innefattar alla, så den siffran kan det inte vara. Är unga detsamma som hälften av den siffran? Troligen inte. Det är svårt med siffror men efter att ha snurrat ett tag på SCB:s sidor så skulle jag tro att kvinnor i skiktet 14 år till 25 år utgör c:a 25% av de man skulle kunna kalla för unga kvinnor. Är det den siffran man använt?
I så fall blir det så här: 25% av 4.652.637 = 1.163.160. Av dessa skulle alltså 6% ha utsatts för våldtäkt, vilket då skulle bli, 69.789 unga kvinnor, det vill säga 191 kvinnor per dag. Siffran är orealistisk.
Vi leker med tanken att de kvinnor som man menar inte är 25% utan 10% av kvinnorna.
10% av 4.652.637 = 465.263 varav 6% varit utsatta för våldtäkt = 27.915 på ett år eller 77 per dag.
Kan detta verkligen vara riktigt?
Till detta skall läggas att 33% av dessa kvinnor, hur man nu har räknat, har varit utsatta för "...upprepade kränkningar eller hot...". Det skulle bli, i mitt sista exempel, 153.536 per år eller 420 om dagen.
Red ut för mig, detta kan inte vara rätt!
(AB)
Jag har inte tillgång till forskningsrapporten men det är alltså umeå universitet i samarbete med nationellt centrum för kvinnofrid som ligger bakom.
Sagda centrum är det tveksamt om man kan ta på allvar då de tidigare böjt på sanningen för att föra fram sitt budskap och vad gäller umeå universitet så beror det alldelens på vilken institution som ligger bakom. Handlar det om sexuellt våld borde det antingen vara medicinska eller psykologiska som ligger bakom, och är det det så är rapporten värd att ta på största allvar.
Men detta luktar humaniora. I värsta fall är det Umeå centrum för genusstudier (UCGS) och i så fall är rapporten värdelös.
Fördelningen över 2000 kvinnor och under 1000 män är också lite mystisk och väcker frågor om rapportens syfte.
Men -summa summarum- utan att ha sett rapporten går det inte att uttala sig om den är välgjord eller inte. Tragiskt att AB publiserar detta utan att varken länka till rapporten eller ge oss detaljer om vem som ligger bakom så vi själva kan ta del av den.
Visst är det skrämmande?
Jerker:
Tack för att du ger mig lite fler "ingångar". Det verkar lite lurt!
Har tittat lite mer på detta och läst på NCK's websida. Det var institutionen för klinisk medicin, obstetrik och gynekologi vid Umeå universitet som deltog. De är väl värda att ta på allvar.
Orsaken till att siffrorna blev konstiga är att urvalet består av flickor och pojkar som besökt vissa ungdomsmottagningar. Det är alltså inte 6% av alla unga flickor utan 6% av de unga flickor som besöker ungdomsmottagningen som rapporten visar på. Man kan utan att göra sig skyldig till något större övertramp ta för givet att någon som blivit våldtagen eller utsatt för sexuellt våld är mer benägen att besöka en ungdomsmottagning än den som inte blivit det.
Siffran betyder egentligen inte mer än att en relativt stor del av ungdomsmottagningens verksamhet bör vara inriktad på att ta emot de ungdomar som utsätts.
Aftonbladets rapportering får underkänt. De har antingen missförstått rapporten eller så ljuger de helt enkelt.
Studien är publiserad i ACTA Obstetricia et Gynecologica nummer 5-2009 som tyvärr inte finns fritt att läsa online. Om jag hinner och kommer ihåg ska jag läsa den från jobbdatorn imorgon.
Jerker:
Tackar, och nu börjar det nog både klarna och bli begripligt.
Ja, 6 % av de som varit i kontakt med ungdomsvårdstagningen säger sig ha blivit våldtagna. Är den gruppen reperesentativ för samtliga unga kvinnor? Självklart inte.
Vad har vi ens journalister till, nuförtiden? Sitt jobb sköter de uppenbarligen inte.
