Si’ken krutgumma!
Detta är en historia om en dam med både personlig resning och vadarbyxor (AB). Så här var det i korthet: 80-åriga gotländskan Maj-Britt Thomsson tänkte sig en liten fisketur som hon plägar göra; i med flundranätet; oops, två sikar i garnet; icke tillåtet vid denna tid på året; en sik lever och skickas te’baks i spa’t, en halvdöd och den tas med till katten; glad i hågen inleds hemfärden och då slår Gotland Yard till i form av tre män, troligen med bister min och skadeglädje i ögonen.
Här skulle man ju kunna tänka sig att ett visst mått av sans och sund förnuft skulle infinna sig, men så är icke fallet. De ser allvarligt på fallet och rapporterar det hela som går till åklagarmyndigheten. Nu skulle man ju kunna tänka sig att åklagaren skulle kalla det hela för ett skitärende och lagt ner fallet i en lämplig sump. Icke sa nicke!
Åklagaren la antagligen huvudet på sned, rynkade bekymrat sin panna och beslutade att detta smörklicksmål var så viktigt att lägga skattepengar på, att han åtalade ladyn. Väl där gås ärendet igenom med sedvanlig noggrannhet. Man tar till och med hjälp av en expert som vittnar via videolänk och klargör att fisken skulle släppts, även om den var död (helt riktig men bara det är ju puckat).
Hon blev frikänd av en enig tingsrätt och denna sorglustiga historia är lagd till handlingarna — men vad kostade det?
Pengar skall man tydligen inte bry sig om. Den kände förre överåklagaren, "allt-ljus-på-mig", Sven-Erik Alhem yttrar sig:
"Alla bagatellbrott kan inte lämnas obeivrade, det går inte. Jag är noga med att framhålla att vi har domstolar för alla typer av mål, säger han.".
Jag tror nog att många med mig dagligen ser fall av betydligt större dignitet som rättsväsendet över hvud taget aldrig lägger två strån i kors för att lösa. Så den gubben gick inte, Alhem.
(AB)
Här skulle man ju kunna tänka sig att ett visst mått av sans och sund förnuft skulle infinna sig, men så är icke fallet. De ser allvarligt på fallet och rapporterar det hela som går till åklagarmyndigheten. Nu skulle man ju kunna tänka sig att åklagaren skulle kalla det hela för ett skitärende och lagt ner fallet i en lämplig sump. Icke sa nicke!
Åklagaren la antagligen huvudet på sned, rynkade bekymrat sin panna och beslutade att detta smörklicksmål var så viktigt att lägga skattepengar på, att han åtalade ladyn. Väl där gås ärendet igenom med sedvanlig noggrannhet. Man tar till och med hjälp av en expert som vittnar via videolänk och klargör att fisken skulle släppts, även om den var död (helt riktig men bara det är ju puckat).
Hon blev frikänd av en enig tingsrätt och denna sorglustiga historia är lagd till handlingarna — men vad kostade det?
Pengar skall man tydligen inte bry sig om. Den kände förre överåklagaren, "allt-ljus-på-mig", Sven-Erik Alhem yttrar sig:
"Alla bagatellbrott kan inte lämnas obeivrade, det går inte. Jag är noga med att framhålla att vi har domstolar för alla typer av mål, säger han.".
Jag tror nog att många med mig dagligen ser fall av betydligt större dignitet som rättsväsendet över hvud taget aldrig lägger två strån i kors för att lösa. Så den gubben gick inte, Alhem.
(AB)
Kommentarer
Trackback
