Rak i ryggen, doktorn!
Risken finns att smärtlindringen blir för klen, lidandet ökar och det är här som svaret ger sig självt — patienten i centrum tack! Sen får sjukvården ta dusterna med de lagstadgade myndigheterna och våra allvetande politikerna. Någon annan väg gives icke.
Men jag förstår rädslan. Så här ligger det till med den aktuella läkaren:
"Det har gått snart sju månader sedan en överläkare hämtades av polis på barnintensiven på Astrid Lindgrens sjukhus och häktades misstänkt för att ha överdoserat narkosläkemedlet tiopental på ett för tidigt fött, svårt sjukt barn. Läkaren är misstänkt för dråp, men inget åtal har väckts."
Här har vi den verkliga skandalen. Läkaren hämtades med buller och bång av Kling och Klang på sin arbetsplats och det var bråttom som om det gällde en seriemördare. Men nu är det tydligen inte så brådis längre. Sju månader har gått, inget åtal väckts och det måste väl anses dumt bortom all sans och förnuft.
Med tanke på att läkaren också är avstängd från sitt jobb (det heter lite tjusigare — "...hon är tills vidare tjänstledig med lön." ) så kunde man väl rappa på lite grand för att inte öka på lidandet för både den aktuella läkaren och andra som nu riskerar att lida i bakvattnet av denna historia.
Frågor som denna är svåra men jag finner det ytterst tveksamt, för att inte säga fullständigt sanslöst, att läkare som har svåra och livsavgörande beslut i sina händer, skall behandlas sämre än folk som har brott som sitt yrke.
Så kära läkare, backa nu inte undan alltför långt inför för juridiska hot från rättsmyndigheterna.
Rak i ryggen, tack, och varför inte gå till skarp motattack och ifrågasätt kraftigt vad tusan det är som gör att behandlingen av ärendet kan ta så extremt lång tid.
(DN, Svd, Expr.)
Uppdatering (6/10, 00.30):
Nu sprider det sig, rädslan för att göra fel vid smärtlindring till sjuka. Nu vimsar äldreomsorgen också på sina håll. Patienten i centrum för tusan hakar. Det är människor som skall dö och det skall de ta mig f...n göra med minsta möjliga ångest. Självklart skall saker och ting göras rätt, men då i första hand för de drabbade, inte för fullt friska människor satta att hjälpa de sjuka.
Överdrivet eller till och med osant? Nejdå, läs själv (DN):
"Ett exempel där rutinerna svajar är äldrevården i Helsingborgs stad. Monica Axelsson, nattsjuksköterska och före detta verksamhetschef för Helsingborgs hospice, ser tydligt hur doseringarna sjunkit för svårt sjuka och döende. Under utbildningar för kolleger hör hon ofta samma reaktion.
– Alla frågar sig vad som har hänt. Tidigare kunde vi få ordinationer på 5 milligram morfin till en döende patient. Nu är vi ofta nere på 2 milligram, säger hon."
Måtten kan jag ingenting om, men minskningen i dos verkar ju skrämmande stor. Skall det vara på det här viset så blir det till att förbereda sig för ett egenansvar inför slutresan, och då är det ett skott i pallet som gäller!
Tråkigt att kammaråklagare Elisabeth Brandt ville dra igång det här. Förmodligen hoppas hon på att göra karriär. Riksåklagare, kanske? Nåja.
Det är svårt att gå 'rak i ryggen' när det innebär att man riskerar att godtyckligt låsas in av någon maktgalen åklagare.
Riktlinjer, vårdprogram och PM för hur palliativ vård ska gå till finns redan. Problemet är att jurister inte godkänner sådant. Det är inget försvar att man följt t.ex. socialstyrelsens riktlinjer. Man kan häktas ändå.
På sätt och vis kan jag förstå juristerna, lagen ska stå över allt annat, men då får de förbannemig se till att uppdatera lagen i den hastighet som krävs för att hänga med i utvecklingen. Kan de inte det bör de visa lite ödmjukhet inför sådant de inte förstår.
Det finns en konflikt sedan länge mellan läkare och jurister. Läkare anser att jurister inte förstår sig på sjukvård och därför ska akta sig för att lägga sig i. Vi tycker att de bör samråda med HSAN, Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, innan de klampar in och har åsikter.
Jurister anser att de har (och måste ha) rätten att lägga sig i var som helst, när som helst och av vilken orsak som helst. De kallar detta för 'rättsstaten' och vet att de själva inte riskerar att häktas i sitt yrkesutövande.
Dock! Det blir snårigt när man rör sig i livets slutminuter. Folk dör på sjukhus, det är normalt.
Är en kirurg som misslyckas med en svår hjärtoperation en mördare? I juristens öga kan han mycket väl vara det, eller åtminstone en 'vållande till annans död'-are.
Vad blir konsekvensen av sådant bokstavstroende juristtänkande? Jo, det blir omöjligt att vårda dödligt sjuka patienter utan att utsätta sig för juristernas häktningskåta elände. I barnläkarfallet har häktades hon i tre dagar efter att ha förödmjukats genom att hämtas av polis inför kollegor och patienter. Häktningen verkar fulltständigt onödig, men om man ändå ansåg att det behövdes hade man lätt kunnat välja att sköta saken tyst och försynt. Istället valde åklagaren att göra det så synligt och smärtsamt som möjligt. Sådant kallar vi sadism.
Sedan har åklagaren valt att dra ut på tiden (sju månader hittils). Det har sagts mig att det beror på att hon ansåg att det var viktigare att hon själv fick en rejält tilltagen semester samt att hon därefter ansåg att "Det blev för mycket fokus på min person" så hon överlät ärendet åt någon annan.
Slutsats? I juristens åsikt bör vi vägra att behandla de sjuka som inte säkert blir friska igen. Annars riskerar vi att häktas. Endast förkylningar erbjuds vård i juristens paradis.
Johannes:
Tack! Och visst skall det hållas koll på både ditten och datten, men jag håller med om att här blir det galet hela vägen.
Denna frågan var inte enkel före och har inte blivit enklare efter "barläkarfallet".
Du får det att låta så svart och vitt. Har försökt illustrera problemet på min blogg.
Välkommen!
