Det gör ont...
Så kom då domen för de två tonåringar som av någon sne’ anledning mördade en 15-årig tjej. De var av psykiatrin klassade som mentalt friska och det var de säkert också, även om de måste betecknas som allmänt dumma i roten och några elaka djävlar.
Unga är de och skall säkerligen inte dömas som vuxna. De var dock inte så unga att de tvekad att slå ihjäl en annan människa — även hon förmodligen i blomman av sin ålder.
Den dömda tjejen sägs ha fallit i gråt — straffet alltför hårt tyckte hon säkert. Nåja, ett år och åtta månader för att av dubiösa skäl ta livet av någon verkar trots allt som milt — synnerligen milt. Dessa "dårar" är ju ute redan innan de fyllt tjugo bast och kan sen gå vidare i livet — troligen med mer djävulskap i sina söta små skallar.
Den mördade 15-åringen fick inga chanser alls och hennes familj och vänner måste tycka att rättvisan hånler åt dem. Jag förstår om de får hat i sina sinnen och själv vågar jag inte ens tänka på hur jag skulle reagera. Deras fortsatta resa i livet blir nog en enda lång plåga, och det låga straffet bidrar säkert till att den resan blir än tyngre.
Sen måste nog de skyldigas anhöriga i sin tur lida alla helvetes kval och med dem har jag också den djupaste sympati. Som pappa själv så känner jag att det måste kännas som att stå på tröskeln till helvetet. Dels måste jag ställa upp på de mina, dels måste jag se den tragiska verkligheten i ögonen och det måste vara nästintill outhärdligt.
Så ur många synpunkter så gör det ont och här finns det väl egentligen inga gradskillnader i helvetet.
(AB, Expressen, Svd, DN)
Unga är de och skall säkerligen inte dömas som vuxna. De var dock inte så unga att de tvekad att slå ihjäl en annan människa — även hon förmodligen i blomman av sin ålder.
Den dömda tjejen sägs ha fallit i gråt — straffet alltför hårt tyckte hon säkert. Nåja, ett år och åtta månader för att av dubiösa skäl ta livet av någon verkar trots allt som milt — synnerligen milt. Dessa "dårar" är ju ute redan innan de fyllt tjugo bast och kan sen gå vidare i livet — troligen med mer djävulskap i sina söta små skallar.
Den mördade 15-åringen fick inga chanser alls och hennes familj och vänner måste tycka att rättvisan hånler åt dem. Jag förstår om de får hat i sina sinnen och själv vågar jag inte ens tänka på hur jag skulle reagera. Deras fortsatta resa i livet blir nog en enda lång plåga, och det låga straffet bidrar säkert till att den resan blir än tyngre.
Sen måste nog de skyldigas anhöriga i sin tur lida alla helvetes kval och med dem har jag också den djupaste sympati. Som pappa själv så känner jag att det måste kännas som att stå på tröskeln till helvetet. Dels måste jag ställa upp på de mina, dels måste jag se den tragiska verkligheten i ögonen och det måste vara nästintill outhärdligt.
Så ur många synpunkter så gör det ont och här finns det väl egentligen inga gradskillnader i helvetet.
(AB, Expressen, Svd, DN)
Kommentarer
Postat av: R
Det är någonting som är åt helvete fel med det svenska rättsväsendet. Man blir förbannad.
1 år och 8 månaders ungdoms"vård" är ingenting. Hur tänker man? Är den mördade flickans liv ingenting värt alls? Hon kanske hade 70 år kvar att leva. Ett helt liv som dessa mördare har tagit sig friheten till att avsluta, men mördarna själva bara blir av med 20 månader. Är det rättvisa?
Om mördarna är mogna nog att ta livet av en annan människa så är dom också mogna att ta ansvar för sina handlingar.
Jag skäms. Det finns ingen rättvisa i Sverige. Detta måste vara som ett slag i ansiktet på flickans föräldrar och anhöriga.
Trackback
