Ursäkta, men jag måste le!

Så här läser jag i Svd denna kväll när stormen drar runt knutarna:

"Sverige hjälper Baltikum. Om de baltiska staterna angrips ska Sverige ingripa militärt."

Alltså, den gigantiska och vältrimmade svenska krigsmakten skall ingripa och rädda de baltiska staterna — med vad? Och hur? Vi lär väl inte ens komma över vattnet, om vi nu inte skall simma med lite attackdykare (om nu sådana finns kvar).

Landet som skickar ned folk till Afghanistan utan såväl anständiga landfordon som helikoptrar och som inte ens har den goda smaken att skicka ned läkare av olika dignitet för att ta hand om de som råkar illa ut — skall alltså skydda baltikum!

Amatörismen har fått ett ansikte och jag skrev fel i rubriken — jag ler inte, jag gapskrattar!

Men mest tåras mina ögon ju mer jag ser hur våra politiker mer och mer väljer krigets och förstörelsens väg. Vägen som inte har fungerat i Afghanistan, inte fungerar och inte kommer att fungera.

Men det är klart, man kan inte förvänta sig mer av ett land som skickar "lillflickan-utan-koll", Maud Olofsson, att möta Rysslands president vid dennes besök i Sverige — tillika med handen oartigt i rockfickan.

Politiker utan stil, resning och allmänt vett skall hånas, förföljas och avklädas ända in på bara kroppen.

Men, som jag påpekat länge nu, det finns en agenda och den heter — in i Nato (AB) och nu visar de sig tydligare och tydligare — Natoförespråkarna (bland dem sorgebarnet Fredrick Federley från C).


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0