Hjälp ingen för tusan hakar!
Det där andra slaget skulle han inte utdelat. Han skulle, lugnt och fint, gjort en analys av läget, frågat "offret" om han tyckte det räckte och därefter, beroende på svar, antingen slutat slå eller dängt till honom en gång till. Det gäller att ha kalla nerver och konsensus skall på svenskt sätt alltid eftersträvas.
Utgången blev konstig: förövaren av brottet fick villkorlig dom och 8.000 pix i böter; räddaren i nöden fick ett års fängelse och 50.000 spänn i böter. Detta var såväl tings- som hovrätten överens om. Jag himlar med ögonen och hesiterar en stund — skall man hjälpa till?
Gentlemannen i mig svarar: ja för tusan!, men se till att försvinn från platsen så fort du ser att gärningsmannen är utslagen. Stanna inte och vänta på lagens långa arm och tro att du skall få blommor, kramar och medalj.
Det får du inte.
(AB, Svd)
Nåja. Om man läser domen:
En tidigare straffad våldsman får höra talas om att en man han har otal med har synts i byn. Han lastar domkraften i bilen och ger sig ut för att leta. När han väl får syn på mannen håller denne på att strypa en gammal dam. Han ropar och mannen släpper damen. Därefter delar han sedan sedan ut det första slaget. Mannen tar sig ur bilen, angreppet på damen är definitivt över, trots detta delar han ut ytterligare ett slag.
Han blev fälld på sin egen berättelse! Mannen som angrep damen fick sådana skador att han inte mindes något alls. Läser man domen kan man konstatera att han kom väldigt lindrigt undan. Ger man sig ut för att leta upp och slå ihjäl någon är det tveksamt att man bör få rabatt för att man har turen att hitta sitt offer när han gör något olämpligt...
