Politikerförakt är bara förnamnet
Alltså, att ställa frågan – troligen vilken fråga som helst – och sen bli nekad hjälp innebär i hennes värld att då har inget hänt! Jag fick ju ingen hjälp! Jag säger bara – HJÄLP och skydda mig från dessa svekfulla och hånfulla och inför väljarna skoningslöst oärliga dj...ar!
Nu tar vi ett mellanmål från vår käre jordbruksminister Eskil Erlandsson, Aftonbladet, och nu skall det skjutas katter. Var finns det problemet i Sverige idag? 100.000 katter på drift? Hur vet vi det? Och vem i hela kattens namn har problem med dem? Invaderar de Stockholm vilt fräsande eller? Förföljer de gamla pensionärer? Pinkar de på dagisungarna?
Och Eskil, för tusan hakar åk inte till Rom. Där dräller dessa sköna djur omkring, med högt huvud, något nonchalanta och till synes tillfreds. Högt älskade av alla. Skjuter du katter där, blir du släpad till Colusseum och där bankar de skiten ur dig med sten!
Sen har vi fjöntfavoriten nummer 1 (ETT): Fredrick Federley, Expressen som skall trans-klä-ut-sig och skänka bort sprit – vodka – på ett PR-jippo för sagda vodka. Han finner inget som helst konstigt med det, han gör det på sin fritid, och den är min och bara min säger han. Och han säger också: "”Nu flyttar min dröm- och sagovärld in på Rose” säger han i inbjudan till träffen på Hamngatan i Stockholm."
Det tycks aldrig ta slut med hjärnsläppen. Men så här är det också:
Vi lever i en värld av allvarliga konflikter, stor fattigdom, krig, ekonomisk katastrof (snart förstärkt av klimatdårarnas sanslösa politik), skolor som kräver upprustning, gamla som tar livet av sig, barn som skriker sig till sömns m.m. frågor som borde ha stämpel av allvar tryckt på pannan på våra politiker.
I stället ljugs det friskt, arbetas med icke-frågor, och fjöntas i huvudstadens nöjesliv. Gör vad tusan du vill säger jag men nu kommer jag mycket snart att tillskriva riksdagen och begära mina skattepengar tillbaka. Tro mig jag slipar på brevet!
Jag har inte betalt min skatt för dessa personer (nåväl, Eskil skonar jag) vars karaktär ligger på samma nivå som forna tiders Caligula.
Skäms, skäms och åk till varmare plats!
I vår samfällighet finns tre lekplatser med sandlådor. Kattlådor kanske det borde heta. Varje dag plockas det bort ny kattskit från dem. Pisset går det av naturliga skäl inte att göra något åt. Kvar finns en äcklig doft. Det är inte katter på drift utan katter vars ägare i området låter dem gå lösa och skita ner.
Fånga in dem och låt dem försvinna säger jag. Tänk på det när du släpper ut dina små älsklingar på nya sandlåderäder.
Tack Robert:
Förstår dina synpunkter väl och kattpiss luktar. Samtidigt vidgade du problemet. Nu talar vi inte om 100,000 cats, nu talar vi om alla katter som får lov att skaffa sig frisk luft;) Som politikerna skulle sagt: annan målgrupp!
Kattägarna tycks tro att det som deras katter gör och som hamnar i barnens kläder inte är deras ansvar.
Det finns sätt att både tillgodose katternas behov av frisk luft och barnens rätt till sandlådor. De flesta kattägare bryr sig inte. När deras katter försvunnit är det för sent att börja bry sig.
Robert:
Då är vi där vi brukar hamna: ansvar. Och där håller jag med dig. Täck äver sandlådorna!
Det är inte synd om politikerna. Trots människofientliga beslut har dom feta arvoden. Deras beslut drabbar låginkomsttagare, invandrare och andra svaga grupper och ökar polariseringen i samhället. Dessa grupper är det synd om, och det är inte alls konstigt om dom är förbannade. Arbetslösa, bostadslösa och fattiga har ingenting att hämta hos de etablerade partierna. Rasistiska Sverigedemokraterna och homofobiska Kristdemokraterna beklagar sig helt i onödan. Väljarna har rätt att visa sin misstro mot dom som lurar oss, skor sig på vår bekostnad eller sprider fascistiska idéer. Vill man återupprätta förtroendet och anseendet gäller det att driva en politik för social rättvisa och inte framstå som en svikare. Klarar man inte det ska man avgå och lämna över till andra. Redan nu sköter de sociala rörelserna och de utomparlamentariska opinionsgrupperna politiken och demokratin mycket bättre än de korrumperade yrkespolitikerna. Personval är ingen lösning. Sverige behöver en social revolution och ett nytt politiskt och ekonomiskt system med frihet, socialism och direktdemokrati. När man sedan väljer delegater ska dessa ha ett slutet mandat, vara när som helst avsättbara, ha vanlig lön och ingen egen makt. Då avskaffar man också politikerföraktet för all framtid.
