Värdelösa poliser – med huvudet under armen!
Ibland måste jag stanna upp och förundrat titta på hur det fungerar. 94 barn är tydligen kidnappade av någon av sina föräldrar. Orsaken till detta vet jag inget om, men ungarna är väck (Aftonbladet). Detta är ett av de allvarligaste brott som jag över huvud taget kan tänka mig och ändå är 94 kids borta (och mörkertalet är uppenbarligen stort)! Hur är det möjligt? Hur satsar polisen sina resurser i den frågan? Frågorna står som ett ösregn i backen.
Och det här (AB) lugnar ju inte precis: " En polis sa till mig att de hade 500 fall som var mer prioriterade än mitt. Hur kan man säga så till en förälder, säger Anna Frank, mamma till bortrövade Vid, 12." eller detta: "Polisen sa att de diskuterat mina barn på kafferasten och att det nog var omöjligt för mig att få hem dem, säger Karl-Erik Bolin."
Det handlar om kidnappade barn och – oavsett orsak – så kan jag tycka att detta i grunden synnerligen allvarliga brott, kunde behandlas för det allvarliga brott det är. Men det verkar inte som om andra, och till på köpet ansvariga, resonerar likadant. Det är ta mig tusan skandal.
Men det är klart, vi har en polis som klarar upp 3% (Stockholm och Malmö) av anmälda brott (mot 20% i Englands Leeds) och vi har en polis som till antalet är hälften av EU-genomsnittet (1,9 per 1.000 invånare i Sverige mot 3,5 som snitt i övriga EU). Se här med flera ställen på nätet.
Men visst finns det resurser (SvD) se bara: "...polisen tillsätter minst 15 poliser som på heltid ska hjälpa åklagarna i utredningarna kring upphovsrättsbrott. Fem tjänster tillsätts i Stockholm, fem i Göteborg och fem i Malmö."
Slutsatsen i denna sanslösa karusell är alltså: kidnappade barn har vi inte tid med (det är väl för jobbigt också), men att satsa både specialåklagare (två stycken) och specialpoliser (15 stycken) för att jaga fildelare det är okey.
Om detta kan jag bara säga: prioritera rätt kan vare sig politiker eller poliser och min tro på svenskt rättväsende får sig än en gång en törn.
Det är fel, det är in-i helvete fel!
Och det här (AB) lugnar ju inte precis: " En polis sa till mig att de hade 500 fall som var mer prioriterade än mitt. Hur kan man säga så till en förälder, säger Anna Frank, mamma till bortrövade Vid, 12." eller detta: "Polisen sa att de diskuterat mina barn på kafferasten och att det nog var omöjligt för mig att få hem dem, säger Karl-Erik Bolin."
Det handlar om kidnappade barn och – oavsett orsak – så kan jag tycka att detta i grunden synnerligen allvarliga brott, kunde behandlas för det allvarliga brott det är. Men det verkar inte som om andra, och till på köpet ansvariga, resonerar likadant. Det är ta mig tusan skandal.
Men det är klart, vi har en polis som klarar upp 3% (Stockholm och Malmö) av anmälda brott (mot 20% i Englands Leeds) och vi har en polis som till antalet är hälften av EU-genomsnittet (1,9 per 1.000 invånare i Sverige mot 3,5 som snitt i övriga EU). Se här med flera ställen på nätet.
Men visst finns det resurser (SvD) se bara: "...polisen tillsätter minst 15 poliser som på heltid ska hjälpa åklagarna i utredningarna kring upphovsrättsbrott. Fem tjänster tillsätts i Stockholm, fem i Göteborg och fem i Malmö."
Slutsatsen i denna sanslösa karusell är alltså: kidnappade barn har vi inte tid med (det är väl för jobbigt också), men att satsa både specialåklagare (två stycken) och specialpoliser (15 stycken) för att jaga fildelare det är okey.
Om detta kan jag bara säga: prioritera rätt kan vare sig politiker eller poliser och min tro på svenskt rättväsende får sig än en gång en törn.
Det är fel, det är in-i helvete fel!
Kommentarer
Postat av: Lina, Saknade Barns Nätverk
Du kan läsa mer om de kidnappade barnen på vår hemsida!
Trackback
