Ipse Cogita!

I Aftonbladet beskrivs denna dag hur en kille skjuter en ung kvinna i huvudet och det blev tre år och sex månader i spjället. Jag är tämligen säker på att allt gått rätt till och att straffet följer gängse lag. Men visst kan man få tycka till och även få tycka att något måste vara fel (och allt utgår från vad som står i artikeln).

Han är ingen duvunge precis, dömd för flera brott tidigare. Och hans förklaring: "Jag höll vapnet och så hörde jag en knall. Det var inte avsiktligt att pipan var i hennes riktning." tyder på att han liksom var där men inte, och rätt som det var så fick pistolen liksom ett eget liv... Det kan väl ingen riktigt köpa?

Nåväl, skottet träffar henne i ansiktet och han har den goda smaken att ringa räddningstjänsten. Men sen sticker knasten, slänger pistolen och åter kommer tre dagar senare väl förberedd med en advokat i släptåg. Det är till att ta ansvar. Men det är klart han var ju: "chockad och blodig", stackarn.

Och advokaten gör sitt jobb och funderar på att överklaga. Han tycker straffet är för hårt.

Fallet är tragiskt för flickans familj och jag förstår deras reaktion: 3,5 år!

Och här sitter jag och jag trodde det var förbjudit med skjutvapen utan att man har licens. Undrar vad straffet för innehav av pickdolla är? En tillsägelse, eller?

Man löser inte brottslighet med alltför hårda straff, men rättvisan kräver någon rim och reson. Innehav av skjutvapen utan licens skall per automatik ge 3 år. Därefter tittar vi på brottet och plussar på. Då hade detta "misstag" gett 6,5 vilket verkar godtagbart (om det nu var ett misstag).

Och jag ger mig tusan på att om konstaplarna hittar min fickkniv – som jag haft sedan jag var tretton bast – så lär jag få ett straff, som vid en jämförelse med knastens brott, liknar livstid.

Allt är tragiskt och här är något fel, någonstans.