Kramandets förbannelse!
Det kramas in absurdum nuför tiden. Jag är trött på’t! "Du kom i tid till mötet, va’ kul", kram, kram; "nämen hej, tack för igår", kram, kram; "vilken fin cykel du köpt", kram, kram; "vilket gott kaffe du bryggt idag, precis som du brukar", kram, kram; "fick du gå i regnet, va synd", kram, kram och så vidare i all oändlighet. När började detta? Vem satte igång det? Var kommer det ifrån? Inget annat land håller på och kladdar på medmänniskorna. Sliskiga kyssar en, två, tre eller fyra gånger i facet ja, men kramandet?
Så, vad är det frågan om? Har vi relationsproblem med alla eller? Känner vi oss ensamma? Är det kanske ett nytt sätt att kamouflera att man vill känna på folk utan att bli anklagad för sexuella trakasserier (det vore i och för sig acceptabelt)? Beror det på att alla vill insupa så många varierande dofter som möjligt och kramen ger dem en chans att komma nära? Kanske det ohejdade och till överdrift gränsande kramandet sker för att vi helt enkelt inte skall trilla omkull. Alla kanske är fulla!
Inte vet jag men jag vill inte mer, jag backar ur och tar risken att jag kommer att betraktas som en streber, besserwisser and you name it. Hellre ett färre antal kramare än denna falska närhet som alla vet är krystad omtanke.
Idag startar det och jag reserverar nu kramandet till de närmaste vännerna och där varje kram känns äkta. Och äkta vet man det är när man känner kärleksmolekylerna krypa genom kläderna och skinnet och värme och lugn lagras i en!
Så, en sista gång, kram på er!
PS. Såg infrastrukturministern Åsa Torstensson på tv idag (verkar ha dålig pejl på saker och ting och sig själv), och läste i SvD att: "...bekräftar Torstensson nu att det står klart att hon kommer att bli ansvarig för att förhandla fram en förlikning mellan EU:s ministerråd och EU-parlamentet när det gäller telekompaketet."
Hon behöver en fasthållande kram så hon hindras i sitt värv! En rysare väntar, var så säker.
Så, vad är det frågan om? Har vi relationsproblem med alla eller? Känner vi oss ensamma? Är det kanske ett nytt sätt att kamouflera att man vill känna på folk utan att bli anklagad för sexuella trakasserier (det vore i och för sig acceptabelt)? Beror det på att alla vill insupa så många varierande dofter som möjligt och kramen ger dem en chans att komma nära? Kanske det ohejdade och till överdrift gränsande kramandet sker för att vi helt enkelt inte skall trilla omkull. Alla kanske är fulla!
Inte vet jag men jag vill inte mer, jag backar ur och tar risken att jag kommer att betraktas som en streber, besserwisser and you name it. Hellre ett färre antal kramare än denna falska närhet som alla vet är krystad omtanke.
Idag startar det och jag reserverar nu kramandet till de närmaste vännerna och där varje kram känns äkta. Och äkta vet man det är när man känner kärleksmolekylerna krypa genom kläderna och skinnet och värme och lugn lagras i en!
Så, en sista gång, kram på er!
PS. Såg infrastrukturministern Åsa Torstensson på tv idag (verkar ha dålig pejl på saker och ting och sig själv), och läste i SvD att: "...bekräftar Torstensson nu att det står klart att hon kommer att bli ansvarig för att förhandla fram en förlikning mellan EU:s ministerråd och EU-parlamentet när det gäller telekompaketet."
Hon behöver en fasthållande kram så hon hindras i sitt värv! En rysare väntar, var så säker.
Kommentarer
Trackback
