Ohederlighet i rökfrågan!

I DN idag kan vi läsa att det är slutrökt på arbetstid inom kommuner och landsting. Den tid då medarbetarna kunde sitta och röka vid sitt skrivbord är förbi sedan länge och det måste i ärlighetens namn erkännas vara skönt. Men lite problematiskt kommer det att bli ändå. Många har ju sina raster organiserade så att de ingår i arbetstiden. Då finns inga raster att tillgå för rökarna under en hel dag. Det verkar inte speciellt hyggligt.

Sen kan man ju fundera vad som menas och vi börjar med en glädjande nyhet för rökarna; det är inget förbud! Det är en rekommendation. Fel? Nej, det är så man säger och jag utgår från att man säger vad man menar och menar vad man säger. Se själv: "– Vi pratar inte om förbud. Vi vill inte kränka någons integritet. Vi pratar hellre om att alla har rätt att slippa tobaksrök när de jobbar, säger Christin N Granberg." Ord och inga visor. Alltså får man gå ut och röka. Där slipper andra röken.

Nu säger vän av ordning och reda, att arbetgivaren har rätt att tala om hur det skall vara på en arbetsplats och om det inte passar så får man sluta. Det är i och för sig riktigt men glöm inte att det är omöjligt att avskeda folk för en röksak, åtminstone blir det dyrt. Ta de här madamerna som jobbad med dementa häromåret. En släkting spelade in hur personalen kränkte en dement kvinna. Och grovt var det med antydningar om särade ben och lösaktigt leverne i den dementa kvinnas tidigare liv. Allt på band. Avsked? Jomenvisst! Men var slutade den storyn? Jo, kränkarna fick skadestånd.

Så att hota rökare med avsked går nog inte. Blir en dyr historia.

Och ärligt talat; om nu vårdbiträdet som vandrar i staden mellan sina vårdtagare skulle ta sig ett bloss på promenaden, på arbetstiden, så skulle det vara förbjudet? Hallå!! Men det är klart det ger fler jobb, så kallade RÖK-are (RökÖvervakningsKonstaplar).

Sen vägrar jag acceptera fackets sanslösa krav: "Man måste också tänka på vilka åtgärder som behövs för att hjälpa folk att sluta att röka, säger Håkan Pettersson, andre vice ordförande på Kommunal.". "Hjälpa" här betyder väl att gå på rökavvänjning eller liknande och det vill inte jag betala! Skall det ske på arbetstid?

Och, avslutningsvis, till avdelningen rent snömos på gränsen till ohederligt beteende:

"Statens folkhälsoinstitut uppger att den totala kostnaden för arbetsgivare per rökare är mellan 27.000 och 36.000 kronor per år på grund av högre sjukfrånvaro och rökpauser." Sådant här taskspeleri borde statens folkhälsoinstitut hålla sig för god för. Varför denna summa? Varför detta spann? Varför inte 29.362:50?

Jag har varit på hundratals arbetsplatser där det finns både rökare och icke-rökare som suttit på häcken i personalrummet långt över stipulerad tid trots hög arbetsbelastning. Jag har sett folk bli sjukskrivna på grund av alltför hårt idrottande. Jag har sett folk så tjocka att pauser är nödvändiga. Jag har sett folk med allergier som inte kan jobba över huvud taget. Jag har sett folk dia (dricka mjölk) på arbetstid. Etcetera.

Skall nu alla dessa: lata, motionärer, tjocka, allergiker och mjölkdrickare också under luppen? De stör ju också produktionen och de kostar också en hacka om man skall räkna som folkhälsoinstitutet. Man kan med hjälp av siffror få fram vad f...n som helst, men här är det faktiskt ohederligt. Och ingen bråkar eftersom rökarna är tillåtet villebråd.

Sen måste det skyltas om i vissa kommunala lokaler annars går det rent snett:

RÖK
FRITT kan det stå och då blir det förvirring!

PS. Nej, jag röker inte på arbetstid och knappt annars heller.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0