Till viss del rätt men inte är det vetenskap precis
I debatten om manligt och kvinnligt så rör man sig på en mark kraftigt minerad, så jag undviker den gärna. Nu har en man(!) vid namn Peter Esaiasson som också är professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, letat sig in i debatten. Så här är tidningsrubriken:
Låter lite bestickande. Så här resoneras det:
"Enligt Peter Esaiasson visar forskningen att vi bedömer manliga och kvinnliga politiker olika." Det tror jag är sant. Vi vandrar vidare:
"Maud Olofsson beskrivs som babblig, kaxig och påstridig när hon agerar bestämt. En manlig näringsminister med samma attityd hade kanske kallats beslutsam eller modig, säger Henry Montgomery, professor i kognitiv psykologi vid Stockholms universitet."
Här uppstår problem. Hon är babblig, hon är kaxig (utan att ha kompetens att backa upp kaxigheten) men påstridig vet jag inte om hon är, jag tycker hon är en dålig lyssnare och då är det lätt att få för sig att man är påstridig. Lyssnar man inte så tenderar man att vilja banka in budskapet i den andres skalle, oavsett vilka argument vederbörande har.
Vad gäller Mona Sahlin så säger samma man:
"Mona Sahlin har behållit sin kvinnliga stil. Hon slänger huvudet på sne och låter lite moderlig när hon konverserar och debatterar. Det retar gallfeber på männen. Hon är som en mamma som vet vad hon vill, säger han."
Kvinnlig? Hugaligen. Moderlig? Mamma som vet vad hon vill? Har man sett hur åsikter kan skilja sig. För mig är hon så långt ifrån moderlig man kan komma och om hon vet vad hon vill, så vill jag veta hur morsor som inte vet vad de vill uppför sig.
Man skall inte vara dum, men nog tycker jag att Peter Esaiasson skall ägna sig åt statsvetenskap i stället. Manligt och kvinnligt skall överlåtas åt folk som forskar kring det, gärna sådana som Steven Pinker eller Judith Harris.
Hos dessa hittar vi fakta, forskning och väldigt lite amatörpsykologi!
Och Henry Montgomery må kunna hur mycket han vill om KBT, men det innebär inte per automatik att han forskat kring manligt och kvinnligt (vilket han säkert kan ha gjort men...).
De gör det lite lätt för sig, Peter och Henry.
(AB)
Låter lite bestickande. Så här resoneras det:
"Enligt Peter Esaiasson visar forskningen att vi bedömer manliga och kvinnliga politiker olika." Det tror jag är sant. Vi vandrar vidare:
"Maud Olofsson beskrivs som babblig, kaxig och påstridig när hon agerar bestämt. En manlig näringsminister med samma attityd hade kanske kallats beslutsam eller modig, säger Henry Montgomery, professor i kognitiv psykologi vid Stockholms universitet."
Här uppstår problem. Hon är babblig, hon är kaxig (utan att ha kompetens att backa upp kaxigheten) men påstridig vet jag inte om hon är, jag tycker hon är en dålig lyssnare och då är det lätt att få för sig att man är påstridig. Lyssnar man inte så tenderar man att vilja banka in budskapet i den andres skalle, oavsett vilka argument vederbörande har.
Vad gäller Mona Sahlin så säger samma man:
"Mona Sahlin har behållit sin kvinnliga stil. Hon slänger huvudet på sne och låter lite moderlig när hon konverserar och debatterar. Det retar gallfeber på männen. Hon är som en mamma som vet vad hon vill, säger han."
Kvinnlig? Hugaligen. Moderlig? Mamma som vet vad hon vill? Har man sett hur åsikter kan skilja sig. För mig är hon så långt ifrån moderlig man kan komma och om hon vet vad hon vill, så vill jag veta hur morsor som inte vet vad de vill uppför sig.
Man skall inte vara dum, men nog tycker jag att Peter Esaiasson skall ägna sig åt statsvetenskap i stället. Manligt och kvinnligt skall överlåtas åt folk som forskar kring det, gärna sådana som Steven Pinker eller Judith Harris.
Hos dessa hittar vi fakta, forskning och väldigt lite amatörpsykologi!
Och Henry Montgomery må kunna hur mycket han vill om KBT, men det innebär inte per automatik att han forskat kring manligt och kvinnligt (vilket han säkert kan ha gjort men...).
De gör det lite lätt för sig, Peter och Henry.
(AB)
Kommentarer
Trackback
