SOS! Alarm! Nja!?
Det klickar tydligen lite då och då om man bedömer att man måste ha en ambulans. Det sitter andra och bedömer om. Oftast en sjuksköterska. Det är säkert ett riktigt system med det kräver sin man eller kvinna. Vederbörande får ju inte bli en grindvakt av okänslig kaliber, så att bedömningen blir fel och ingen ambulans skickas när behov föreligger.
Nu har det varit ett antal fall på raken dels med den skållade ungen, dels med mamman som druckit sprit och tagit tabletter samtidigt (AB, AB). Det vore nog bra med en översyn av rutinerna innan det blir så att man måste vara halv- eller heldöd innan ambulans skickas ut.
Och att det är en sjuksköterska som tar på sig uppgiften att via telefon avgöra vilket behov som föreligger är väl typiskt. Har svårt att tänka mig att en läkare skulle ta på sig ett sådant ansvar. Personligen hade jag skickat ambulanser till alla för säkerhets skull.
Det finns en allvarlig baksida av att vara alltför restriktiv med ambulansutskick – folk lär sig och kommer att börja överdriva. Det är samma fenomen som när du ringer till en vårdcentral. Där sitter det grindvakter vill jag lova! Inte överallt men på väldans många ställen. Och det där har vi lärt. På frågan: "Hur länge har han/hon haft feber?" så vet varenda människa att man skall svara: "cirka fyra-fem dagar". Svarar du "en eller två dagar" så får du med hundraprocentig säkerhet ingen tid.
Sjukvården är nog bra när vi är patienter och så att säga är under behandling. Men vi är också kunder som skall komma fram till vården, få rätt besked vid rätt tillfälle etcetera, och kundvård är man dålig på.
Men min son vet hur en slipsten skall dras. Väl insatt i hur det fungerar så ringde han, i ett mycket akut ärende till alarmcentralen, och han sa vad det gällde och sen började frågesporten och den diskussionen varken ville eller kunde han ta. Fylld av oro och panik insåg han dock att samtalet spelades in, förvissade sig om att operatören uppfattat adressen, och sen la han på luren.
Ambulans kom med där tillhörande läkare och det är vi alla glada för idag.
Sen skall det tilläggas att när de som verkligen skall ta hand om patienterna väl kommer, så är det folk med stor kompetens och tillika stor känsla för vår rädsla i obehagliga situationer. De skapar snabbt en enorm trygghet.
Det gör inte sjuksköterskan i luren.
Nu har det varit ett antal fall på raken dels med den skållade ungen, dels med mamman som druckit sprit och tagit tabletter samtidigt (AB, AB). Det vore nog bra med en översyn av rutinerna innan det blir så att man måste vara halv- eller heldöd innan ambulans skickas ut.
Och att det är en sjuksköterska som tar på sig uppgiften att via telefon avgöra vilket behov som föreligger är väl typiskt. Har svårt att tänka mig att en läkare skulle ta på sig ett sådant ansvar. Personligen hade jag skickat ambulanser till alla för säkerhets skull.
Det finns en allvarlig baksida av att vara alltför restriktiv med ambulansutskick – folk lär sig och kommer att börja överdriva. Det är samma fenomen som när du ringer till en vårdcentral. Där sitter det grindvakter vill jag lova! Inte överallt men på väldans många ställen. Och det där har vi lärt. På frågan: "Hur länge har han/hon haft feber?" så vet varenda människa att man skall svara: "cirka fyra-fem dagar". Svarar du "en eller två dagar" så får du med hundraprocentig säkerhet ingen tid.
Sjukvården är nog bra när vi är patienter och så att säga är under behandling. Men vi är också kunder som skall komma fram till vården, få rätt besked vid rätt tillfälle etcetera, och kundvård är man dålig på.
Men min son vet hur en slipsten skall dras. Väl insatt i hur det fungerar så ringde han, i ett mycket akut ärende till alarmcentralen, och han sa vad det gällde och sen började frågesporten och den diskussionen varken ville eller kunde han ta. Fylld av oro och panik insåg han dock att samtalet spelades in, förvissade sig om att operatören uppfattat adressen, och sen la han på luren.
Ambulans kom med där tillhörande läkare och det är vi alla glada för idag.
Sen skall det tilläggas att när de som verkligen skall ta hand om patienterna väl kommer, så är det folk med stor kompetens och tillika stor känsla för vår rädsla i obehagliga situationer. De skapar snabbt en enorm trygghet.
Det gör inte sjuksköterskan i luren.
Kommentarer
Postat av: aurum
Så sant. Själv har jag slutat försöka söka vård för jag vet att det inte är någon idé och ljuga är inte min grej. Ändå så det första jag hör när jag berättar att jag är sjuk är "har du sökt vård?" och eftersom jag inte längre gör det så blir jag inte tagen på alvar. Lite som om jag får skylla mig själv då. Man måste ha läkarintyg numera för att få vara sjuk.
Trackback
