Inkompetens i krig – farlig politik!
Expressen har i ett antal artiklar redovisat hur det fungerar för våra soldater nere i Afghanistan, och det är ingen uppmuntrande läsning. Det kan handla om fel vapen för insatsen eller fordon som mer hör hemma i den civila sfären och nu senast om luftunderstöd från helikoptrar. Och om nu militärens talesmän säger: "bättre bilar, fler och bättre vapen, understöd för sårade med mera", hur kan våra politiker överpröva dessa proffs åsikter och säga, antingen blankt nej eller att det kommer så småningom (tre år! i vissa fall)?
Inget av problemen är nya, tvärtom väl kända av våra politiska beslutsfattare sedan lång tid tillbaks men som likt strutsar stoppar huvudet i armhålan (eller hur det nu var). Försvaret på hemmaplan klarar troligen inte ens av en invasion av ilskna ryska hemmafruar med handväskor i högsta hugg. "Hotbilden har ändrats" säger man lite hånfullt och ser tydligen inte hur Ryssland jobbar på ganska frenetiskt i sitt närområde och kämpar för sina positioner i världen.
Att kriga i främmande land är uppenbarligen finare och vi "måste ställa upp". Hur det är med den saken kan det råda delade uppfattningar om. Däremot hoppas jag att det inte råder någon tvekan om, att om man skickar svensk trupp till främmande land så skall det ske med professionell planering och professionellt genomförande. Så är det uppenbarligen inte.
Jag har barnbarn som spelar dataspel. De har även krigiska versioner i sina datorer, om än inte de värsta "pangisarna". Lite mer åt strategispel till. Det slog mig sist jag tittade på hur de förberedde krigiska insatser, hur de planerade själva aktionerna (inklusive olika back-up-system) samt hur de skulle göra efter det att territorierna erövrats (så att man undviker till exempel att befolkningen faller en i ryggen), att det här är mer professionellt än vad som pågår i verkligheten i detta land.
Krig är allvarliga saker – speciellt i verkligheten. När det gäller att jag skurkar och fiender på nätet via FRA, IPRED och all that jazz, då ligger de svenska (och andra gudbevars) politikerna däremot i framkanten.
Så min konklusion blir: sätt politikerna framför datorn, ladda upp ett bra strategispel och försök få dem att fatta själva grundtanken. Därefter skall alla skickas på studieresa till krigshärjat område för att se hur det faktiskt ser ut och hur det fungerar (idag är det väl bara Bildt som sett något).
Klantiga politiker skall inte äga rätten att skicka män och kvinnor in i livsfarans land, åtminstone inte utan överdimensionerad utrustning och en träning av toppklass. Allt annat är hånfullt beteende.
Amatörism passar sig inte i krig – det vet till och med kidsen!
(Expressen)
Inget av problemen är nya, tvärtom väl kända av våra politiska beslutsfattare sedan lång tid tillbaks men som likt strutsar stoppar huvudet i armhålan (eller hur det nu var). Försvaret på hemmaplan klarar troligen inte ens av en invasion av ilskna ryska hemmafruar med handväskor i högsta hugg. "Hotbilden har ändrats" säger man lite hånfullt och ser tydligen inte hur Ryssland jobbar på ganska frenetiskt i sitt närområde och kämpar för sina positioner i världen.
Att kriga i främmande land är uppenbarligen finare och vi "måste ställa upp". Hur det är med den saken kan det råda delade uppfattningar om. Däremot hoppas jag att det inte råder någon tvekan om, att om man skickar svensk trupp till främmande land så skall det ske med professionell planering och professionellt genomförande. Så är det uppenbarligen inte.
Jag har barnbarn som spelar dataspel. De har även krigiska versioner i sina datorer, om än inte de värsta "pangisarna". Lite mer åt strategispel till. Det slog mig sist jag tittade på hur de förberedde krigiska insatser, hur de planerade själva aktionerna (inklusive olika back-up-system) samt hur de skulle göra efter det att territorierna erövrats (så att man undviker till exempel att befolkningen faller en i ryggen), att det här är mer professionellt än vad som pågår i verkligheten i detta land.
Krig är allvarliga saker – speciellt i verkligheten. När det gäller att jag skurkar och fiender på nätet via FRA, IPRED och all that jazz, då ligger de svenska (och andra gudbevars) politikerna däremot i framkanten.
Så min konklusion blir: sätt politikerna framför datorn, ladda upp ett bra strategispel och försök få dem att fatta själva grundtanken. Därefter skall alla skickas på studieresa till krigshärjat område för att se hur det faktiskt ser ut och hur det fungerar (idag är det väl bara Bildt som sett något).
Klantiga politiker skall inte äga rätten att skicka män och kvinnor in i livsfarans land, åtminstone inte utan överdimensionerad utrustning och en träning av toppklass. Allt annat är hånfullt beteende.
Amatörism passar sig inte i krig – det vet till och med kidsen!
(Expressen)
Kommentarer
Trackback
