Ipse Cogita!

Sakta men säkert åker brallorna av skivbolagens representanter och man kan riktigt se hur deras fula trynen förvrids i obehag ju mer som kommer fram om deras affärsmetoder (AB). En nygammal tjänst kommer fram, Spotify, och tanken var väl att alla skulle bli nöjda såväl artist som kund. Och vips så dyker skivbolagen upp med storkovan i ryggen, skriver avtal som både investeringsmässigt och intäktsmässigt gynnar det egna bolaget och missgynnar artisten.

Så alla snyftvalser likt: "artisten måste få betalt", "artisten kan inte jobba gratis" faller platt till marken. Jag tycker mer det liknar slavkontrakt under hotets fana.

Hur kan man vara så girig, så okänslig för all kritik som riktats mot deras jakt på kunderna via stämningar och hot och jurister i skinnpaj som leker poliser? Nu fick man chansen, att via en fullt laglig tjänst, visa att allt snack om att omsorg om artisten var äkta.

Vad gör man då? Jo, man sätter på skygglapparna (som nog alltid suttit på) och skjuter sig i fossingen. Inte en tanke på vare sig artister eller konsumenter (läs kunder) och någonstans har dessa fossiler trott att det skall gå vägen än en gång.

Men klockan klämtar för dessa utvecklingfientliga grottmänniskor som bara tycks tänka – flis.