Amatörmässigt av Bonniers
Jag har inte läst boken som skrivits av Lars Kepler, det vill säga egentligen av paret Ahndoril. Så om kvaliteten på den produkten har jag inte mycket att säga något om. Men uppvuxen med och mycket road av Bo Balderssons böcker gör att jag ändå tycker att det här med hemlighetsmakeriet kring pseudonymen kunde varat lite längre än en dagsländas liv.
Såvitt jag vet så har ingen riktigt övertygande lyckats bevisa vem denne Bo Baldersson egentligen är och det är väl nu fyrtio år sedan den första boken kom. Det kallar jag att "mörka" och därmed fortsätta att skapa lite mystik som vi så väl behöver. Men vem vet, det kanske inte går att hålla saker och ting hemliga längre, åtminstone inte en längre tid. Det läcker som ett såll överallt. Eller så var man skickligare förr och hade folk som kunde hålla den så kallade truten.
Och nu uppstår ett litet problem för den bokmal jag är. Skall jag köpa boken och chansa på att den är bra, eller inte. Är den bra må jag buga och bara beklaga att "hemligheten" läckte. Men om den är dålig då blir jag väl sur och grinig på Bonniers för att de kört en – visserligen dålig och illa skött – marknadsföringsgrejsing. Tuffa beslut väntar!
Ett smakprov från Bo Baldersson kan jag väl få ge så att ni får känna på stilen lite grand:
Scenen är att huvudpersonen befinner sig i köket, en god vän i vardagsrummet. Huvudpersonen kommer in i vardagsrummet och följande dialog utspinner sig (fritt från mitt minne):
" –Vad letar du efter?
–Jag letar efter min stekspade.
Den man som kommer in i vardagsrummet för att leta efter en stekspade, måste anses ha förlorat kontrollen över sitt hem."
Sånt tycker jag är roligt.
AB Svd DN Expressen
Såvitt jag vet så har ingen riktigt övertygande lyckats bevisa vem denne Bo Baldersson egentligen är och det är väl nu fyrtio år sedan den första boken kom. Det kallar jag att "mörka" och därmed fortsätta att skapa lite mystik som vi så väl behöver. Men vem vet, det kanske inte går att hålla saker och ting hemliga längre, åtminstone inte en längre tid. Det läcker som ett såll överallt. Eller så var man skickligare förr och hade folk som kunde hålla den så kallade truten.
Och nu uppstår ett litet problem för den bokmal jag är. Skall jag köpa boken och chansa på att den är bra, eller inte. Är den bra må jag buga och bara beklaga att "hemligheten" läckte. Men om den är dålig då blir jag väl sur och grinig på Bonniers för att de kört en – visserligen dålig och illa skött – marknadsföringsgrejsing. Tuffa beslut väntar!
Ett smakprov från Bo Baldersson kan jag väl få ge så att ni får känna på stilen lite grand:
Scenen är att huvudpersonen befinner sig i köket, en god vän i vardagsrummet. Huvudpersonen kommer in i vardagsrummet och följande dialog utspinner sig (fritt från mitt minne):
" –Vad letar du efter?
–Jag letar efter min stekspade.
Den man som kommer in i vardagsrummet för att leta efter en stekspade, måste anses ha förlorat kontrollen över sitt hem."
Sånt tycker jag är roligt.
AB Svd DN Expressen
Kommentarer
Trackback
